När jag började bevaka mediebranschen 1997 styrdes de stora medieföretagen och redaktionerna nästan uteslutande av män.  Eftertänksamma män med fåror i ansikten so vilade ena handen, impulsiva, koleriska män som kunde gå i taket på nolltid, män, män.

Så, någon gång på 10-talet, kom det in allt fler kvinnliga ledare i mediebranschen, till exempel på SVT, SR, Aftonbladet och SvD. Kvinnorna verkade få chansen. Det blev mer jämlikt. Eller?

Samtidigt gick mediebranschen in i ett chocktillstånd. Läsarna och reklamköparna hittade nya kanaler och de amerikanska tech-jättarna plockade bort tvåsiffriga miljardbelopp årligen ur den svenska mediebranschen. Det var i det läget kvinnorna till slut fick chefsjobben i mediebranschen.

Männen då, vart tog de vägen?

Samtidigt växte den svenska startup-sektorn fram med företag som Klarna och Spotify. Här lockade globalt herravälde och miljardintäkter. Här drevs företagen i första hand av män. Här fanns de manliga investerarna. Här fanns framtiden.

Jag har ingen statistik, men det verkade som männen övergav den krisande mediebranschen för kvinnorna att få ordning på.

Tänk om detsamma gäller politiken?

Den svenska historikern och genusvetaren Yvonne Hirdman har skrivit om hur de tunga industrijobben blev naturligt manligt kodade när industrialismen växte fram. Jobben ansågs alldeles för tunga för kvinnor. Tills automatiseringen tog fart. Då blev de monotona men enkla industrijobben perfekta för kvinnor medan maskinerna måste skötas av män. De var för tekniskt svåra för kvinnor. Tills ännu mer avancerade maskiner dök upp. Tills bättre, mer lönsamma jobb dök upp.

När Simona Mohamsson tar över som Liberalernas partiledare har sex av åtta partier, kvinnliga ledare. Låt vara att Daniel Helldén är språkrör för Miljöpartiet, men med Miljöpartiet kvoteringsprogram måste både en kvinna och en man ta jobbet.

Så vart tar männen som skulle kunnat ha gjort politisk karriär vägen i stället?

Om man brinner för att förändra samhället finns det kanske effektivare sätt än politiken. Äger man ett företag som Klarna och Spotify, så har man rätt mycket att säga till om. Liksom en public affairs-byrå, de största i landet drivs av män. Eller varför inte en Alex-&-Sigge-podd eller IJustWantToBeCool-kanal. Det ger en viss makt och ordentligt med cash. Samtidigt har det nog aldrig vari svårare och mer problematiskt att vara politiker än nu med klimatkriser, krigshärdar, polarisering, fejk news, trollfabriker, hot & hat.

Sverigedemokraterna och Moderaterna, med ett samlat väljarstöd på runt 40 procent, är de enda partierna med manliga ledare. Under de senaste åren har väljarkåren polariserats efter kön, där SD och M har en överrepresentation av manliga väljare. Sedan är det frågan om politiken skapar eller speglar en polarisering av samhället? På något bakvänt sätt är kanske frågan om manligt och kvinnligt mer aktuell än någonsin i politiken.

Rolf van den Brink, ansvarig utgivare, Dagens Opinion

rolf@dagensopinion.se

Rolf van den Brink

Jobbar främst med nyheter, reportage och foto och leder det redaktionella arbetet, men ägnar också rejält med tid till den löpande driften av företaget. Har jobbat på Dagens Opinion sedan 2009.

rolf@dagensopinion.se