Idag är det Claes Arvidsson ledarskribenten på SvD som attacker den socialdemokratiske partiledaren för att denne med glatt hjärta sviker Libyens folk. En retorik som de senaste dagarna dominerat de borgerliga ledarsidorna.
Utrikesministern Carl Bildt är däremot något lugnare. På en presskonferens i lördags i Karlstad redogjorde han för sin och därmed regeringens syn på saken.
"Regeringen har ännu inte fattat något beslut om den svenska insatsen i Libyen ska förlängas."
Carl Bildt anser inte att striden om Libyen kommer att avgöras militärt. Kampen avgörs genom maktförhållande i huvudstaden Tripoli. Bildt betonar dock att det är viktigt att behålla militära trycket mot Kadaffi.
Ingen av de ledande borgerliga ledarskribenterna från Stockholm fanns där på plats i Karlstad för att lyssna på vad Carl Bildt hade att säga om svensk utrikespolitik.
Så varför är de borgerliga ledarskribenterna så argsinta på Håkan Juholt när regeringens ståndpunkt knappast kan vara okänd trots att de inte tog sig tid att åka till Karlstad?
Det är alltså möjligt att förutsättningarna i Libyen ändras på några veckor. Det är också tänkbart att regeringen drar samma slutsats som Håkan Juholt så småningom- att den svenska insatsen i Libyen inte behöver förlängas.
Jag tar inte ställning för eller mot förläggning av den svenska insatsen i Libyen. Utan bara menar att det är poänglöst kritisera Juholt innan vi vet om det behövs en förläggning av den svenska insatsen. En analys som regeringen kommer att göra först i slutet av maj.
Av samma anledning har jag svårt att förstå socialdemokatern Jan Elianssons kritik av Håkan Juholt framförd i SVTs Agenda nyligen. Innan vi vet om den svenska insatsen behöver förlängas borde det kanske vara på sin plats att avvakta med eller att avstå från indignerade fördömanden av Håkan Juholt.

Tonchi Percan