Peder Blohm Bokenhielm, som driver Bensinupproret tänker ställa upp i riksdagsvalet 2022, antingen som vilde eller med ett parti i ryggen. Det var den av Stockholms Handelskammares tillsatta Omstartskommissionens slutrapport som blev den utlösande faktorn.

Enligt Peder Blohm Bokenhielm har Bensinupproret en daglig publik på 250 000, föreningen har 6 000 medlemmar och det finns 600 000 följare i sociala medier. Det ger en grund att stå till valet 2022.
Utöver det tycker inte Peder Blohm Bokenhielm att Bensinupproret får gehör för sina frågor, främst minskade skatter på bränslen och bättre förutsättningar för landsbygden.

–  Vi har varit många människor som har jobbat med detta i ca 1,5 år som har lagt ner 1,5 år på Bensinupproret, har jobbat dag och natt och bränt ut sig. Nu är den viktigaste ambitionen att tiden vi har lagt ned inte ska gå förlorad och fullfölja folket vilja, säger Peder Blohm Bokenhielm, och lägger till:

– Vi har sagt det från dag ett, att om det behövs kan vi tänka oss att bilda ett eget parti om vi inte får rätt gehör.

Peder Blohm Bokenhielm ser två vägar till en riksdagsplats. Antingen bildar Bensinupporet ett eget parti. Eller också ansluter han sig till ett parti med liknande uppfattningar.

– Det beror på hur saker utvecklas. För att jag skulle ha en chans att bilda en opinion måste jag ha en grupp bakom mig. Om det blir uppropet som parti eller annat parti, vet jag inte. Fler småpartier har erbjudet en kandidatur.

Vilka de partierna är, vill inte Peder Blohm Bokenhielm berätta. Ett närliggande partier skulle kunna vara Landsbygdspartiet och kanske Medborgerlig samling.

– Jag stänger inga dörrar.

Dock är dörren stängd till partier som orienterar sig efter vänster-höger-skalan.

– Det blir i alla fall inga riksdagspartier. Vårt politiska system har blivit så snett. Det är mer fokus på partipolitiken än människorna. Riksdagspartierna presenterar en ideologi som ändras efter förutsättningarna och det gör det svårt att planera för mer än en mandatperiod i taget. Vi behöver något som är mer förankrat och som merparten av människorna kan stå bakom.

Det var Omstartskommissionens rapport som blev bensindroppen som tände idén om en riksdagskandidatur.

– Ett av förslagen är en rejält höjd drivmedelsskatt som skulle drabba glesbygden hårdast, men kommissionen anser att det är ett ’övergående problem’. Hur kan man vara så nonchalant? Med vetskapen om att landsbygden redan är hårt drabbad, drabbad av avbefolkning, drabbad av generationsglapp, skolor som stängs ner, sjukvård som flyttas bort, affärer som inte kan hålla öppet längre på grund av att det inte är lönsamt, hur f-n kan man kalla det för ett övergående problem? Vi har idag hela små samhällen som står och förfaller tack vare centraliseringen som är det största problemet.