”Socialdemokraternas egentliga (m)iss”

Socialdemokraternas analys av valförlusten har i huvudsak mynnat ut i två åtgärder:

* Kasta ut företrädare som inte levererar.

* Skruva på innehållet i politiken.

 

Strategin påminner en hel del om näringslivets standardmetod att få ordning på företag som tappar marknadsandelar. Peter Wolodarski jämför till och med Håkan Juholt med en börs-vd i en ledare i Dagens Nyheter. Arbetarrörelsen kan sägas driva sitt parti som ett företag anno 90-talet.

 

Moderaterna då, beskylls ofta för att vara ett själlöst pr-parti utan vision. Det går rätt bra ändå.

Fredrik Reinfeldts tidigare statsekreterare HG Wessberg tog upp det under en dragning hos pr-byrån Gullers. Han sa att politiska ledare med stora visioner är något moderaterna snarare skyr en eftersträvar. Han förklarade att Moderaterna ville vara ett parti som löser problem. Alltså ett fixarparti eller kanske snarare ett Clas Ohlson-parti som hjälper folk att fixa sina liv.

 

Just detta kan vara skillnaden mellan Moderaternas framgång och Socialdemokraternas motgång. Moderaterna har ifrågasatt vilken roll politiken har för väljarna på 2000-talet och kommit fram till förhållningssätt för partiet, som i ärlighetens namn inte är så upphetsande.

Men ändå, partiet har agerat som de flesta av dagens framgångsrika företag: Funderat över sin existens, sitt berättigande och formulerat en fråga som organisationen ska svara på.

 

Jämfört med detta framstår det som om Socialdemokraternas förnyelseprocess snarare hör hemma på 1900 talet. Byt ledning, byt produkt, så kan det ordna sig, som om inget har förändrats. Eller är det någon som har hört en socialdemokratisk företrädare ödmjukt fundera på vad politik kan göra och betyder för dagens medborgare?

 

Läs även professor Jesper Strömbäck resonemang om i hur partier kan kategoriseras som marknads eller produktorienterade organisationer.