Rapporten heter Den nödvändiga forskningspolitiken och är författad av Sacos samhällspolitiska chef Gunnar Wetterberg.
Han konstaterar inledningsvis att andelen av BNP som används till forskning är ”viktig” och ”borde kanske vara 1,2 eller 1,5”. Dock konstaterar Gunnar Wetterberg att ”forskningspolitiken måste bygga upp strukturer som gör att de statliga anslagen kommer till god användning”.

Självklart vill Saco som har lärarorganisationen Lärarnas riksförbund under sitt paraply slå ett slag för ”lärarutbildningen måste ha en stark forskningsanknytning, gymnasielektoraten behövs för att fån forskare i skolan” och ”öka den lärarledda undervisningstiden på grundutbildningen, så att kontakten med forskningen stärks”.

Men Saco efterlyser också en mer kontinuerlig forskningspolitik och vill försäkra sig om att den inte förändras allt för mycket vid regeringsskiften. ”Avskaffa de återkommande forskningspropositionerna”, heter det.
”Om man vill behålla en nära koppling till den högre utbildningen skulle en stark forskningsavdelning inom utbildningsdepartementet kunna vara ett alternativ, för att markera forskningsfrågornas självständighet. Forskningsdepartementet/avdelningen borde som en huvuduppgift ha att föranstalta om en kvalificerad utvärdering av forskningspolitiken och av forskningens förutsättningar och resultat”, skriver Gunnar Wetterberg.

Han vi också utreda frågan om renodlade forskningsuniversitet.
”Skälet för att inrätta något eller ett par forskningsuniversitet skulle vara att skapa internationellt attraktiva forskningsmiljöer. Lika väl som svenska forskare verkar utomlands borde det vara ett svenskt intresse att öka rekryteringen hit av kvalificerade forskare från andra länder”.

Mer info kommer.