Efter it-bubblan mot slutet av 90-talet hamnade den svenska nationalklenoden Ericsson i en svårartad kris. Försöket att bli dataleverantör hade gått i stöpet. Den ledande positionen på mobiltelefoner hade schabblats bort. Börsvärdet sjönk som en sten. Vd Sven-Christer Nilsson levererade inte och fick gå. Kurt Hellström tog över och städade bolaget vilket bland annat innebar att personalstyrkan på 110 000 personer fick halveras.
Finns det något för socialdemokratin att lära av detta? Kanske.
* Ericsson och Socialdemokraternas kriser kan båda anses som djupa. Samtidigt handlar det om organisationer som samlar stora skaror, har mycket muskler och hög potential.
* Ericsson och Socialdemokraterna lever på att leverera tjänster som förbättrar livet för medborgarna.
* Båda har formidabla motståndare, exempelvis Nokia och Huawei respektive Moderaterna och Folkpartiet.
* Ericsson valde ett ledarskap för krisen och omstruktureringen, ett annat när vändningen var möjlig då Carl-Henric Svanberg kallades in som framgångsstrålande vd.
På samma sätt skulle Socialdemokraterna låta en något extern auktoritet som Anders Lago, kommunal ordförande i Södertälje eller Dan Eliasson, generaldirektör för Migrationsverket ta hand om städningen och omstruktureringen för att låta en frontfigur ta över i valet därpå, förslagsvis Anna Johansson fullmäktigeledamot i Göteborg.
Men:
* Under den tyngsta krisen höll Ericsson sin kärna, telesystem, intakt. Är Socialdemokraternas kärna intakt och vad består den i så fall av och hur ser produkten ut?
* Mandatperioderna skapar mindre handlingsfrihet för Socialdemokraterna än Ericsson, som aldrig tyckts ha slavat helt under kvartalsrapportspiskan.
Utvalda kategorier


Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.