Carl Fredrik Sammeli ifrågasätter Uppdrag Gransknings metoder och självkritik i en debattartikel i Dagens Industri. Han tar i sin kritik utgångspunkt i Uppdrag gransknings program den 22 november med rubriken Intervju – nej tack, där redaktionen berättar hur svårt det är att får makthavare att ställa upp på intervjuer i programmet och att det i sin tur undergräver demokratin.
Carl Fredrik Sammeli sågar programmet:
”Man tillämpar anekdotisk bevisföring: inga konkreta fakta eller analyser belägger att fenomenet har ökat i omfattning ännu mindre negativa effekter för demokratin. Bevisen består i att den ansvarige utgivaren ’…tycker att jag . . . sett en ökning.’ liksom en akademiker från Göteborgs universitet som utan hänvisning till vare sig fakta eller forskning konstaterar: ’Jag tycker jag ser ofta numera ser att X har avböjt kommentar eller avböjt intervju’.
”Man intervjuar varandra. Den egna redaktionen och en tidigare medarbetare är de enda som kommer till tals tillsammans med en akademiker som bekräftar det redaktionens medarbetare framfört”.
Carl Fredrik Sammeli konstaterar att Uppdrag gransknings program ”saknar självrannsakan och har i stället fokus på att måla den egna verksamheten i glättiga färger och teckna ett smickrande porträtt av chefen som inte ’bangar’. En sådan slapphet i genomförandet utan fakta, utan analys, utan en mångfald av källor, hypotesprövning och perspektiv hade inte räckt långt i det konkurrensutsatta näringslivet”.
Carl Fredrik Sammeli ger sin bild av varför makthavare numera hellre svarar skriftligt än ställer upp för en inspelad intervju i Uppdrag granskning.
”Skälen är en krass nyttokalkyl. Risken att den verksamhet man företräder blir giljotinerad i en inspelad intervju är för hög. Sannolikheten att man fått ta del av de påståenden man förväntas stå till svars för innan är låg. Risken att man både framställs som inkompetent, lögnaktig, oansvarig och illa påläst är överhängande. Därtill misstror man redaktionens vilja att söka hela sanningen genom att tala med källor som motbevisar den tes man har”.
Carl Fredrik Sammeli påpekar också att Uppdrag gransknin själva väljer att svara på frågor skriftligt inför publiceringen av en kritisk artikel av den Per Agerman, som tidigare jobbade för Uppdrag granskning men hoppade av efter en alltför vinklad granskning av Ericssons affärer i Irak.
Krisexperten Hampus Knutsson, har tidigare jobbat på Prime men driver nu byrån Wings där bland annat Uppdrag gransknings Janne Josefsson är inkopplad.
Hampus Knutsson ger en delvis annan bild än Carl Fredrik Sammeli:
”Jag kan förstå skräcken inför att delta i Uppdrag Granskning. Men samtidigt skulle jag vilja hävda att det är en av de mest öppna redaktionerna som finns i det här landet. Jag tror att många organisationer och personer är på tok för rädda att ställa upp på intervjuer – visst, man kanske inte alltid kan övertyga journalisten att man har rätt. Men slaget står ju faktiskt inte om att övertyga en redaktion, utan om vem som vinner slaget och övertalar tittarna, läsarna eller lyssnarna”, anser Hampus Knutsson, och lägger till:
”Om man inte ställer upp så är risken att man förlorar slaget om tittarna och deras förtroende. Wayne Greatzkys pappa sa alltid att ett skott man inte tagit är en missad chans att göra mål. Ungefär ser jag på intervjuförfrågningar. Om man ser en journalist så ska man springa, oftast hinner man ikapp”.
Dock håller han med Carl Fredrik Sammeli om Uppdrag gransknings bristande självkritik i sitt självbespeglande program:
”Samtidigt så krävs det ju två för att dansa och jag tror att medier ibland måste vara självkritiska. Carl-Fredriks debattinlägg är både relevant och intressant – inte minst eftersom deras program var så pass tunt och tesdrivet att mellanmjölk hade varit en snäll beskrivning av sändningen. Jag ser faktiskt mer fram emot den debatt som jag hoppas nu kommer än vad jag hade behållning av programmet i sig”.
Hampus Knutsson rekommenderar inte sina kunder att gömma sig när Uppdrag granskning kommer:
”Om man inte bemöter kritik så blir man inte av med kritiken. Uteblivna svar tolkas som en acceptans av den mediebild som tecknats, vilket är förödande om man själv anser att bilden inte stämmer. Det är viktigt att faktiskt bemöta frågor även från kritiska journalister. Visst, det kan verka riskabelt. Man kan aldrig kontrollera till 100 procent vilka frågor man får. Men man kan ju däremot faktiskt alltid kontrollera vilka svar man ger till 100 procent. Att svara på frågor är alltså en möjlighet, både vid positiv och negativ publicitet”.
Janne Josefsson deltar också i programmet Intervju – nej tack. Där säger han:
”Det är klart att folk kan bli rädda. Men då har de ju inte rent mjöl i påsen”.
Han säger även:
”Men det är ju klart vi själva är makthavare och kan göra fel som alla andra. Därför måste också vi få tuffa frågor. ’ Varför gjorde du så där, och var det verkligen rätt att använda dold kamera, gick du inte för långt?’.
Dela inlägg
Utvalda kategorier
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.