Ewelina Tokarczyk, projektledare i public affairs-gruppen Prime PR:
1. Det politiska innehållet är allt, allt, allt. Kommunikationen kan bara stötta upp att få ut goda idéer. Det gäller att tydligare fånga upp storstadsväljarna och jobbfrågan

2. Använd sociala medier för att lyssna in och föra dialog istället för att bara sprida partiets tankar.

3. Våga låta ditt personliga engagemang och din entusiasm för olika frågor lysa igenom.

4. Skryt med ditt långa och imponerande CV.

5. Släpp in fler väljare som vill byta regering. Låt dem berätta varför de vill det.

 Martin Källstrand, konsult på Diplomat:
1. Ändra budskap. Mona Sahlin kan inte vinna genom att gå till val på att ställa upp i Reinfeldts paradgrenar, skattesänkningar och jobb. Det är lite som att se Hoa Hoa Dahlgren utmana Stefan Holm på höjdhopp – och resultatet blir därefter. Sahlin måste plocka fram det gamla ”högerspöke-kortet” som sossarna gjort så framgångsrikt under många år och måla ut Reinfeldt som en kapitalistvarg i välfärds-fårakläder – lyckas hon med det kan hon engagera de sossar som just nu hellre ligger på sofflocket eller överväga att rösta på Alliansen.

2. Fokusera på visioner. En oppositionsledare måste tala om hopp, framtidstro och måla upp en bild av ett förändrat, bättre Sverige. Sahlin fokuserar just nu på sakfrågor som skatt på pensionärer och ungdomsarbetslöshetssiffror snarare än vilka värderingar som ska prägla ett framtida Sverige. Visionen om ett ”rättvist välfärdsparadis” är sossarnas starka gren. Lägg allt krut där!

3. Engagera gräsrötterna. Utan ”moore boots on the ground” vinner man inte kriget. Det räcker inte att ha avdankade ombudsmän som halvhjärtat delar ut flygblad vid valstugorna. Ska man ta över makten måste man skapa momentum, och en kämpaglöd och stolthet bland vanligt folk som engagerar sig frivilligt i kampanjer på gator, torg och internet. Detta får i sin tur fler att rösta – vilket historiskt brukar gynna Socialdemokraterna.

4. Rätt utspel. Representanter från den röd-gröna trekanten har hittills producerat minst sagt märkliga utspel som delvis har kommit att präglat mediebilden: Vem vill släpa smutskorgen till en skattefinansierad butler i tunnelbanan? Vem vill att farmor ska få besök av en läskig statlig clown på ålderdomshemmet? Nej, ska man göra oväntade utspel ska det vara inom motståndarnas planhalva eller på populära områden som ingen riktigt tagit tag i ännu, till exempel brottslighet, anhöriginvandring eller utrikespolitik. 
5. Byt personlighet. Socialdemokratiska rådgivare har i åratal försökt förändra Mona och göra henne trevligare, mer folklig och omtyckt. Problemet är bara att det att majoriteten av alla svenskar inte finner Mona Sahlin ”likeble” och detta är inget som går att fixa med kajal, lila toning av håret och retuscherade valaffischer. Mona Sahlin är en återvändsgränd för Socialdemokraterna: med henne som styrman kommer det Socialdemokratiska skeppet att fortsätta segla fel och till slut gå på grund. 
Henrik Sjöholm, public affairs-chef på Weber Shandwick
1. Träd fram som oppositionsledare. Rätt eller fel, så är bilden utåt att (v) och (mp) sätter agendan i samarbetet. Tydligast blir det i de orealistiska förslagen om att USA bör avveckla sina baser utomlands. En statsministerkandidat måste ha auktoritet och ork att sätta agendan för sitt regeringsalternativ.
2. Leverera på jobben. Socialdemokraternas strategi är att angripa regeringen i fråga om jobben och då främst ungdomsarbetslösheten. Fortfarande är man dock vaga på var jobben ska komma, utan hamnar lätt i diskussionen om bidrag kontra arbetslinje. Lite vågade förslag, som flexicurity, skulle snabbt kunna vända den debatten.
3. Betona den grundläggande samsynen i skattepolitiken i stället för att framhäva höjt skattetryck. Skatterna är en av få frågor som förefaller konkret påverka partival. Ser man till de konkreta förslagen står Socialdemokraterna för måttliga skattehöjningar, men låter ofta som Vänsterpartiet i retoriken. Ökad tydlighet om att de sänkta skatterna varit bra för vanliga löntagare och att de ligger fast skulle underminera en av Alliansens viktigaste angreppspunkter.
4. Visa statsmannaskap. Moderaterna har skickligt fått ledarskapsfrågan att stå i centrum för valrörelsen. Det innebär också att en statsministerkandidat måste vara trovärdig i åtminstone två centrala frågor; statens finanser och utrikespolitiken. Även om det är kort tid, så bör Sahlin kliva fram som en utrikespolitisk auktoritet i kommande debatter och dessutom ha koll på siffror, snarare än bara svara med att ”vi är lika bra som/bättre än alliansen” när det kommer frågor om ekonomi.
5. Låt andra sköta de negativa kampanjerna. Det är ingen slump att olika organisationer i USA sköter mycket av det negativa kampanjandet, så att kandidaterna får tala om sin egen agenda och leverera ett positivt budskap. (Sedan bör naturligtvis supportrarna ha lite mer intelligenta negativa kampanjer än att, som LO, bara försöka mobba motståndarnas partiledare. En bra negativ kampanj går på sakfrågorna, inte smutskastning, som kanske mobiliserar internt, men lika gärna kan vara avtändande på de marginalväljare man behöver).