Svaren bygger på en e-post-intervju med Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund.
Varför är det så mycket fokus på skolorna i medierna just nu?
– Situationen för både lärare och många elever är sådan att skolan måste diskuteras. Den likvärdiga och rättvisa skolan måste vara målet. När vi inte ser den skolan måste det debatteras. Är det okej att 12 procent inte klarar målen i skolan?
– Eller ska vi nöja oss med att svenska lärare i grundskolan och gymnasieskolan är nästan sämst betalda i Europa? Eller att lärare i grundskola och gymnasieskolan har den sämsta löneutvecklingen jämfört med andra grupper.
– Som facklig organisation driver vi två spår: Dels lön och villkorsfrågan, men också frågan om lärarnas professionell ställning. Båda är viktiga och påverkar varandra.
Hur ser ni på bilden som målas upp om skolorna i medierna?
– Det är inte medierna som målar bilden av skolan. De rapporterar det som syns. De berättar om elevers och lärares erfarenheter i skolan. Man kan ju välja att antingen bara tala om
de 88 procenten som lyckas, eller bara om de 12 procenten som inte gör det. Vi tycker att bilden av skolan måste vara heltäckande och att man ska se båda bilderna. Att bara svartmåla, eller bara skönmåla håller inte. Hela bilden ska målas. Då är det bra med granskningar i media. Särskilt Zarembas granskning är mycket välgörande.
Vilken roll har din organisation haft när det gäller att skapa den skola som nu utsätt för så mycket kritik?
– Lärarnas Riksförbunds lärare slogs i en mycket uppslitande strejk 1989 . Vi förlorade den strejken. Vi har försökt att gilla läget och anpassa oss fram till vår kongress 2008. Vid kongressen kom massor med motioner som krävde att vi skulle göra allt som förbund för att dels återupprätta läraryrket och dels för att staten ska ta ett betydligt större ansvar för skolan och med målet om ett nytt statligt huvudmannaskap.
– Redan vid 2002 års val ställde vi krav på vad som måste göras i skolan. Och en hel del av det görs också nu. Men då var inte politikerna, särskilt inte ute i kommunerna redo att lyssna. Nu tror jag att det är det på ett annat vis. Fast nu kan chansen ha gått dem förbi. 20 år av misskötsel av skolan imponerar inte.
– Visst har vi också ett ansvar eftersom vi inte bråkade hela tiden. Vi var nog för stukade efter förlusten 1989. Men idag är situationen en helt annan. Under det vi kallar för Arlandadagarna i januari 2011 samlade vi ombud från varje kommunförening över hela landet, över 300 ombud, och frågade dem om förbundet ska fortsätta att kritisera eller inte? Vi fick ett solklart besked om att vi måste fortsätta.
Utvalda kategorier

Rolf van den Brink
DO JOBB
Almega söker näringspolitisk expert
Tror du på fri företagsamhet och att privata företag är viktiga i välfärden? Vill du vara med och förbättra förutsättningarna för Sveriges tjänsteföretag? Då ska...
Group IR & Communication Manager till Attendo
Attendo är ett av Nordens ledande omsorgsföretag och är noterat på Nasdaq Stockholm. I takt med att koncernen växer och utvecklas stärks nu den centrala...