Johan Wennström har fått god uppmärksamhet kring sin bok ”Dygdens glädje” som talar om hur vi kan sträva efter större moraliska dygder och utveckla våra liv för större mening. På Dagens Opinion den 26/5, menar Wennström att politiker inte tycks bry sig om hur människor mår, eller hur man kan påverka sina liv. Inget kan vara mer fel!

 

Kristdemokratin är byggd på den kristna människosynen; alla människors unika och lika värde. Per definition är den kristdemokratiska personalismen därför positiv för den enskilda människan, eftersom alla har rätt att bli uppskattad och sedd som han eller hon är, inte för vad man kan.

 

Att däremot utifrån den person man är, kunna ge sitt bidrag till samhället och sina nära relationer, är en konsekvens inte minst med tanke på subsidiaritetsprincipen. Det som går att besluta för den enskilde, ska inte någon högre nivå besluta över, såvida det inte behövs hjälp och stöd. Då kommer familj, vänner, civilsamhälle in i första hand, och sedan myndigheter osv.

 

Det är förstås där, i de första små gemenskaperna, som våra karaktärsdrag danas och utvecklas. Genom att uppmuntra medkänsla, ansvar, ödmjukhet och de andra dygderna, bygger vi gemensamt ett bättre samhälle. För det är först när politiken och ideologin levs, och inte endast pratas, som det påverkar det egna livet såväl som andra människors.

 

När Wennström säger att ”Kristdemokraterna är mer inne på att normer och god karaktär är bra för personerna själva”, så är det en sanning med modifikation. Visst är det bra att vi själva upplever hur vi utvecklas i vår karaktär, men först när vi ser varandra för dem vi är, eller har möjlighet att göra saker för andra, upplevs lyckan och glädjen.

 

Stefan Einhorns bok ”Konsten att vara snäll” har också tagit upp detta faktum; att lagar, regler och normer ger oss vägledning, men inte alla svar. Vi behöver fler verktyg som förnuft, samvete, empati och våra medmänniskor för att fungera väl tillsammans. Den holländske psykologen Jeffrey Wijnberg säger rent krasst att ”Alla är vi nollor om vi inte gör något för andra”. Han menar att vårt liv får en mening först när någon annan upplever det meningsfullt. Det håller jag inte med om, men att känna sig nyttig och bekräftad som person, är ett behov inneboende hos alla människor.

 

Där kommer Kristdemokraterna in som det socialt ansvarstagande partiet i svensk politik, där tillgång till arbete är en central uppgift för att lösa många andra sociala problem. Att få med människor även med olika typer av arbetshinder, ut på arbetsmarknaden där de får jobba 100 procent av sin förmåga, är viktigt för hälsa och välbefinnande. Människovärdet sitter inte i värdet av att ha ett arbete, men för personen det gäller, handlar det om empowerment – möjligheten att påverka sin tillvaro och sin ekonomi. Det fortsätter jag jobba för.

Penilla Gunther, riksdagsledamot (kd)