”Är det Fredrik Reinfeldts statssekreterare som sitter på Saudibomben? ”

Har regeringen Reinfeldt lärt sig hantera medier den hårda vägen? Den första mandatperioden måste ha varit chockerande med massiva drev som avsatte handelsministern Maria Borelius (m) och kulturminister Cecilia Stegö Chlio (m) och statsekreteraren Ulrica Schenström (m), öppet bråk med försvarsminister Mikael Odenberg och en debatt om FRA som gav statsminister Fredrik Reinfeldt (m) stämpeln som Alliansens överförmyndare.
Den andra mandatperioden har varit lugnare hittills, trots allt.

En mer mogen mediehantering kan vara en av förklaringarna. Statministerparets separation är ett exempel. Planeringen kring släppet av nyheten framstår som iskall. Först kom nyheten om Filippas Reinfeldts operation, så nyheten om att villan är såld, nyheten om att Filippa får jobb som gruppchef i Fredriks projekt som ska utveckla politiken, nyheten om att radhuset är köpt, och så nyheten om separationen, släppt via mejl till ett fåtal redaktioner, utan vidare kommentarer, lagom kvällen före stora kvinnodagen. Lagom sent så de stora nyhetsredaktionerna inte kunde mobilisera förrän dagen efter då nyheten redan levererats ut på ett kontrollerat sätt.
 

Så kom storyn om försäljningen av vapen till Saudiarabien med ett nästan förutsägbart drev med en i given ordning. Den här gången fick Dagens Eko hålla i taktpinnen. De dominerande medierna med resurser, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Dagens Industri, Expressen och Aftonbladet föll in i jakten.
 

En inte alltför vågad gissning är att redaktionen på Dagens Eko fick ett tips om hanteringen av vapenaffärerna från någon i försvarsdepartementet som inte var så nöjd med departementschefen, alltså försvarsminister Sten Tolgfors (m). Han verkar ha haft sin lojalitet främst hos Fredrik Reinfeldt och genomfört de förändringar och besparingar företrädaren Mikael Odenberg vägrade göra. Inget som ger popularitetspoäng på departementet. Så varför inte placera Saudibomben hos Sten Tolgfors?
 

Drevet var sig likt även denna gång, säger en bekant som har sett dem på plats inifrån: Hundarna kommer i flock. Drar fram fågeln. Så blir det synd om fågeln. Hundarna tröstar. Från fågelns ägare i vakttornet kommer ett skott. Fågeln bärs ut skadskjuten. Hundarna ser sig om efter nästa fågel.
 

Den nya fågeln är för en stund handelsminister Ewa Björling (m) som snart lämnar över till Carl Bildt (m) som ställer sig upp för regeringen och försvarar affärerna. Det verkar genomtänkt och samordnat.

Han bekräftar att han äger frågan i fall den skulle uppstå. Men frågan har inte dykt upp på utrikesministerns bord. Alltså existerar den inte. Allt är som det ska. I intervjuer lägger Carl Bildt, med erfarenhet från pr-byrån Kreab, att är bättre att Sverige gör vapenaffärer med Saudiarabien som annars andra länder hade gjort. Dessutom handlar det om svenska jobb.

Två folkliga argument, kanske levererade i syfte att få nästa flock i mediedrevet att framstå som elitistiska och oförstående för hur det fungerar i verkligheten. För nu drivs drevet från ledarplats. Landets ledarredaktioner kräver förutsägbart att byken ska tvättas, efterlyser oberoende kommissioner och förfasas över att JK ska granska hur hemliga affärsdokument kunde läcka till Dagens Eko. Det skriks på full transparens. Det glöms bort att det i botten finns ett företag som gör affärer och att ingen redaktion på allvar räknar med att få loss affärsavtal med företag som Ericssons eller ABBs affärsavtal när de göra affärer med kunder i länder som Kina, Filippinerna eller Iran.

Moderaternas moteld kom lagom till en lång påskhelg. Vapenaffärerna med Saudiarabien har hamnat längre ner på väljarnas dagordning. Självklart kommer medierna att blåsa liv i frågan igen. Men hur?

Är Saudibomben desarmerad genom att Sten Tolgfors fick göra en Cristina Husmark Pehrsson, sjukförsäkringsministern som efter att har gjort det smutsiga jobbet med att ändra sjukförsäkringssystemet inte blev någon minister gå till val på och fick avgå?

Räcker Ewa Björlings och Carl Bildts lagarbete för att hålla drevet utanför statsministerns närområde?

Är Saudibomben desarmerad av rutinerat mediearbete eller sitter bomben i knäet hos någon annan?

En sådan person skulle kunna vara Gunnar Wieslander, officersutbildad, tidigare flottiljchef, och tidigare statssekreterare hos Ewa Björling och nu hos statsministern själv. Har han fått full insyn i vapenaffärerna från sin tid hos handelsministern? Då kan han vara mediedrevets felande länk. I så fall ligger Saudibomben i stort sett på statsministerns skrivbord. Desarmerad eller inte.