DEBATT. Det är dags att ta de första stegen bort från begreppet ”kommunikation”. Det anser Stefan Lundin, kommunikationschef på Göteborgs Hamn.
Vi pratar om kommunikation hela tiden, men ingen kan berätta på ett begripligt sätt vad det innebär. Kommunikatör, finns det yrket egentligen? Att vi som arbetar med kommunikation, information, marknadsföring och reklam pratar om kommunikation som generiskt begrepp förvirrar både oss själva och de vi arbetar med. Vi behöver bli konkreta och tydliga igen, och kanske det första steget är att gå ifrån begreppet kommunikation?
På 90-talet någon gång började begreppet kommunikation bli centralt. Vi skulle alla kommunicera och ha dialoger med våra kunder och medarbetare istället för att informera eller göra reklam. En positiv utveckling i sig. Men två decennier senare kan man konstatera några saker. Vi pratar om kommunikation hela tiden, men ingen kan berätta på ett begripligt sätt vad det innebär. Ingenstans blir gapet större än när jag läser den nyutkomna avhandlingen ”Den kommunikativa organisationen” som fokuserar på kommunikation som en strategisk del av en organisationskultur, och när jag läser valfri jobbannons för en ”kommunikatör”. Där finns universalgeniet som skriver texter, programmerar appar, gör filmer och grafisk formgivning samtidigt som den rådger ledning om internkommunikation.
Jag tror alla känner skribenter som är färgblinda, formgivare med dyslexi och strateger som inte kan vare sig stava eller vara övertygande. Leonardo Da Vinci var ett universalgeni, vi andra får nog vara begåvade inom ett snävare fält.
Vi har oss själva att skylla när vi målar yrket ”kommunikatör” med så bred pensel. Vi utger oss vara experter på kommunikation, men klarar inte förklara för våra intressenter varför våra åsikter skulle vara mer värda än någon annans.
Ta en internkommunikatör. Hens rollbeskrivning beskrivs ofta som en slags multikreatör. Men för oss inom hantverket är kunskap om arbetsrätt, GDPR och företagets ledningssystem det som en bra internkommunikatör behöver förstå.
Bekymret för de flesta som nyttjar kommunikatörers tjänster för strategisk rådgivning är att många av dagens kommunikatörer är duktiga skribenter, eller formgivare, men dåligt insatta i ledarskap och förändringsmetodiker. Det är kanske inte så konstigt för de av oss som har arbetat med textmänniskor som har svårt för ögonkontakt och är blyga i grupp att alla kommunikatörer har olika inriktningar. Masskommunikation är också något annat än mellanmänsklig sådan. Men för våra motparter framstår vi som ”kommunikatörer”, rätt och slätt.
Trenden att klanka på antalet kommunikatörer i offentlig sektor är inte heller så konstig. Journalister tror att över 200 kommunikatörer i Göteborgs Stad har som uppgift att motarbeta media. Detta trots att det kanske är ett tiotal som arbetar med mediarelationer och resten informerar om bibliotekens öppettider, marknadsför kulturevenemang och säkerställer allmännyttans information.
Problemet är att olika specifika yrkeskategorier klumpas ihop till ett luddigt ”kommunikatörsyrke” av oss själva inom yrket. Frågar du näringslivet vad deras kommunikatörer ska arbeta med så säger de marknadsföring, medan offentlig sektor pratar kriskommunikation kring skogsbränder. Dock är det något helt annat att organisera presskonferenser med räddningstjänsten, än att skapa en lanseringskampanj för en ny bil.
Jag uppmanar oss alla att bli mer specifika igen. Prata inte ”kommunikation”. Prata om information, formgivning eller text, förändrings eller ledningskommunikation. ”Den kommunikativa organisationen” är ett viktigt förhållningssätt, på ett företagskulturellt plan. Men som bibel för oss yrkesverksamma bidrar den mer till utsmetning av vad vi hantverksutövare egentligen arbetar med. Låt oss minska antalet personer med kommunikatör som titel och öka tydligheten kring vad vi arbetar med. De flesta vet vad som skiljer en ortoped från en optiker, eller en byggingenjör från en snickare. Vi kommunikatörer behöver bli lika bra på att kommunicera vad vi faktiskt arbetar med!
Stefan Lundin är kommunikationschef på Göteborgs Hamn, med flera kommunikationsroller bakom sig både från större industriföretag och byråvärlden.
Utvalda kategorier
Rolf van den Brink
DO JOBB
Om uppdraget Vårdföretagarna arbetar för goda och långsiktiga förutsättningar för privata vård- och omsorgsgivare och för en välfärd med hög kvalitet, valfrihet och utvecklingskraft. Nu söker vi en näringspolitisk expert med ansvar för Individ- & Familjeområdet, som inbegriper bland annat den sociala barn- och ungdomsvården samt LSS. Du arbetar nära våra medlemsföretag och branschstyrelsen med frågor som är viktiga för branschens utveckling och långsiktiga förutsättningar. Du ingår i det näringspolitiska teamet och utöver branschansvaret för Individ & Familj är du med och driver andra näringspolitiska frågor. Du analyserar aktuella politiska frågor, tar fram förslag och underlag och driver påverkansarbete gentemot beslutsfattare, myndigheter och andra relevanta aktörer. I rollen ingår bland annat att: driva och utveckla näringspolitiska frågor, med huvudsakligt fokus på individ och familj analysera politiska förslag och samhällsutvecklingen ur medlemsföretagens perspektiv ta fram remissvar, rapporter, debattartiklar och andra underlag företräda Vårdföretagarna i exempelvis statliga utredningar, myndighetsdialoger och andra externa sammanhang bidra till opinionsbildning och kommunikation kring prioriterade frågor samarbeta nära våra medlemsföretag, branschstyrelser och kollegor inom Vårdföretagarna och Almega. Vem söker vi? Vi söker dig som har 3–5 års relevant erfarenhet av politiskt arbete, samhällspolitisk analys eller påverkansarbete. Du har ett starkt intresse för näringspolitik och välfärdsfrågor. Erfarenhet av eller kunskap om frågor inom individ- och familjeområdet är meriterande. Du är en mycket god skribent och kan omsätta komplexa frågor till tydliga budskap och konkreta förslag. Du är trygg i externa sammanhang och har förmåga att skapa förtroendefulla relationer med såväl medlemsföretag som beslutsfattare och andra intressenter. För att...

