VECKANS UX. Beaconomists Alex Mörén funderar kring Netflix teaser för House of Cards och valen av amerikanska presidenter.
Den 8 november 2016 är ett datum som för evigt kommer att associeras med Donald Trumps oväntade vinst i det amerikanska presidentvalet. Men det är också det datum jag tror att Netflix började pitcha idéer kring hur plattformen kunde marknadsföra teaser-trailern till nästa säsong av House of Cards.
Att kommersialisera precis vad som helst, vare sig det rör sig om politik som görs om till jippo eller jippon som görs om till politik – amerikanerna gör det bättre än några andra.
Aldrig har det varit tydligare än hur Donald Trump tog sig till makten. Sättet vi pratar om eller ser på politik i dag är avsevärt annorlunda från vad det var för exakt fyra år sedan när Barack Obama precis påbörjat sin andra period. Det var också exakt då, 1 februari 2013 som House of Cards gav oss Frank Underwood, en fiktionell karaktär med stora ambitioner om att överta rollen som president i USA och genom medel som underhöll en global publik men vars reflektering av den samtida politiken aldrig riktigt på allvar tog sig förbi tror-du-att-det-kan-vara-så-där-på-riktigt-stadiet.
Fyra år senare sker Donald Trumps installation som USAs 45e president och Frank Underwood är president i Netflix hitserie. Har vår skiljelinje mellan fiktion och verklighet suddats något? Oavsett ditt svar på den frågan så valde Netflix att dra nytta av situationen av det samtida politiska landskapet.
20 januari släpper Netflix sin teaser-trailer till den nya säsongen av House of Cards, alltså samma dag som Donald Trump svärs in som USAs president.
”Jag svär trohet till Amerikas Förenta Staters flagga och till republiken som den står för, en odelbar Nation med frihet och rättvisa åt alla” lyder trailerns manus som läses upp med en olycksbådande ton av flera barn vi inte ser i bild. Kameran är zoomad på de röda ränderna i USAs flagga med en mörk molntäckt himmel ovan de tuffa vindarna som får flaggan att fladdra och ge ifrån sig ett kallt och stormigt ljud. Kameran zoomar ut samtidigt som en dov ton träder fram i ljudspåret. Flaggan hänger uppochned och bakom syns den amerikanska kongressbyggnaden på Capitol Hill skuggtäckt innan temamusiken till serien börjar spelas.
Frank Underwood är president i serien. Senast vi såg honom pratade han om krig och ett nytt, mer hänsynslöst förhållningssätt till sitt ämbete, jag minns inte exakt vad och det spelar ingen roll. Netflix påminner oss inte om förra säsongens händelser. 20 januari tänkte ingen på House of Cards utan allas uppmärksamhet var riktad till Donald Trump, även hos oss på Beaconomist-redaktionen som egentligen hade behövt ha ett planeringsmöte inför nästkommande veckomagasin men i stället fastnade i vår röda kontorssoffa framför New York Times livesändning.
Netflix visste att ingen tänkte på House of Cards förrän de valde att göra det amerikanerna gör bäst av alla. Precis på samma sätt som den dagens mediebevakning och installation av Donald Trump var format i ett snyggt underhållningsformat. Något vi minns, vilket är en av anledningarna varför frågan om publiksiffran blev en så stor fråga efterföljande dagar – för vi mindes fortfarande publiken när Barack Obama tillträdde 2009. Netflix valde att göra samma sak men omvänt, som den amerikanska politiken drar sig till underhållningen, drar sig underhållningen till den amerikanska politiken och teaser-trailern skapar genomslag genom att spela på den enda händelse under 20 januari som kunde skapa genomslag i digitala kanaler. Och Frank Underwoods period känns mer relevant nu än tidigare år och säsonger och det gör genomslaget desto större.
Dela inlägg
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.