”Pr-konsulterna kan skapa ängsliga moderatpolitiker”

Moderaterna står sannerligen för något nytt i svensk politik. Från det nya arbetarpartiet, till det enda arbetarpartiet och nu till, ja det är just frågan. Vilket är nästa utvecklingssteg? Vad ska det stå på valaffischerna 2014?

Det är en process som börjar nu och uppenbart är det viktigt att kunna pr för att få vara med i den processen.

Först har vi den så kallade ”ananasen”:  Sofia Arkelsten, partisekreterare, Anna König Jerlmyr, socialborgarråd i Stockholm och Anna Kinberg Batra, gruppledare i riksdagen. Alla tre har jobbat med pr. Sedan tidigare har vi den tidigare pr-konsulten Per Schlingmann, nyutnämnd statssekreterare med ansvar för kommunikationen.

Få skulle hålla med om att Fredrik Reinfeldt skulle vara ett kommunikativt underverk. Hans egna tillkortakommanden kanske är en del av förklaringen till att han omger sig med pr-konsulter. Men det finns en kanske mer intressant slutsats att dra.

Sofia Arkelsten, levererade en pusselbit i sin programförklaring på DN Debatt i fredags.

Hon skriver bland annat:

”Vi har inte lyckats väcka tillräcklig nyfikenhet eller förtroende för Moderaterna bland välfärdens medarbetare.”

”…det finns unga som inte har en stark framtidstro…Dessa måste vi lyssna till och se vad vi kan göra för att hela Sverige ska kunna utvecklas för unga människor oavsett var man bor”.

Uppgiften är att ”lyssna och väcka intresse för Moderaterna”. Typiska sysslor för pr-konsulter, som analyserar läget och sedan kommunicerar om det behövs.

Moderaterna har som inget parti tidigare systematisk lyssnat in vad väljarna frågar efter och medvetet utvecklat sin politik efter detta. Inte minst partiledaren Fredrik Reinfeldt som säger sig ha genomfört 140 resor ut i landet under förra mandatperioden. Lyssnandet är naturligt. Moderaterna är ett parti byggt uppifrån och inte underifrån på gräsrötter. Moderaterna vill vara samhällsbärare, men behöver få fler att bära partiet.

Moderaterna har nått en sådan bredd att partiet inte längre känner sina väljare. Sverige har fått ett framgångsrikt parti utan gräsrötter, utan kontakt med stora delar av sina nya anhängare och med svårigheter att föra ut sin politik. Då fordras kommunikation och pr-experterna som nu får toppjobb kommer väl till pass.

Det finns två nackdelar med upplägget:

* För mycket lyssnande skapar politiker som blir ängsliga vindflöjlar i de populistiska vindarna. Politiker måste kunna sätta sig över väljaropinionen för landets bästa på lång sikt.

* Pr-experter och då särskilt pr-konsulter befinner sig liksom journalister oftast på läktarplats i verkligheten, det handlar om att analysera, formulera och kommunicera verkligheten, inte att delta i den. Pr-folket kan skapa kommunikation, men har de rätt kunskaper till att utforma politik? Är det inte en IF-Metallare Moderaternas partiledning behöver i stället för ytterligare pr-konsulter?

Den stora möjligheten med ett parti som kan kommunicera är att det kan bygga en äkta dialog med väljarna, mobilisera dem och tillsammans med dem utveckla politiken. Det kanske är den viktigaste uppgiften för Moderaternas pr-manskap. Och kanske vad Per Schlingmann ska jobba med som regeringens kommunikationschef.

Pr-propaganda lär i alla fall inte bita på den mycket pr-medvetna målgrupp som merparten av dagens väljare hör till.

Det ska väl inte så ”Det stora pr-partiet på nästa valaffisch”?