Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl stuvar om på ledarredaktionen. Och bjuder på ett avslöjande.

I fredags tackade hon av Ivar Arpi som ska gå till den högersajten Bulletin. Idag gick hon ut med information om värvningen av Mattias Svensson, ledarskribent på Dagens Nyheter, tidigare redaktör på magasinet Neo och jobb på tankesmedjan Timbro.

Dock ska det inte ses som att den liberala Mattias Svensson tar över den mer konservativa Ivar Arpi?

– Nej, jag håller på att bygga om teamet så han rekryteras till en helhet, berättar Tove Lifvendahl, via mejl.

Hon lägger till:

–  Men i likhet med Ivar Arpi och alla andra som befolkar ledarredaktionen är Mattias Svensson en person som bevisat sig tänka självständigt, vilket är en förutsättning. Kollektivism är en synd både i tankearbete och i politik. Och på ett sätt är det synd att Ivar och Mattias inte kom att arbeta samtidigt på ledarredaktionen eftersom jag märker att delar av omgivningen verkar så främmande inför tanken att man kan ha en givande och fruktbar samverkan med människor som inte tänker som man själv. För mig är det en framgångsfaktor; det vore meningslöst om vi vore fyra personer på redaktionen som satt och höll med varandra om allt.

Är ni fullt bemannade eller kommer fler rekryteringar?
Vi har det nya laget på plats den 1 mars. Så ytterligare en rekrytering väntar på att tillkännages, men den informationen får vi ge oss till tåls med att berätta en stund till.

Valet av Mattias innebär det att ni tar en mer liberal riktning efter betongkonservatisterna Per Gudmundson och Ivar Arpi, som har gått till Bulletin?

– SvDs ledarsida sätter en ära i att vara en konstant över tid. Även om enskilda personer märks tydligare än andra, är min uppgift att vårda en tanketradition som bygger både på liberala och konservativa idéer och värderingar. Den traditionen står pall både opinions- och partisvängningar och redaktionens sammansättning. Går man tillbaka i läggen kan man tydligt se att vi inte har vinglat fram och tillbaka utan hållit stadig kurs, även om frågor och företeelser förstås varierar med tiden. Enskilda skribenter kan genom sitt tilltal och sina valda perspektiv sätta avtryck i debatten, men alla som återkommande tolkar in stora skiften i och med personbyten är ute i ogjort väder, berättar Tove Lifvendahl, och bjuder på ett avslöjande;

–  Det kanske är nu jag ska ’avslöja’ att på SvDs ledarredaktion hjälper vi varandra med texterna, och att vi ibland har haft ganska roligt åt reaktionerna på vissa texter som handlar mer om omgivningens syn på artikelförfattaren, apropå ordvalet ’betongkonservatister’, snarare än den faktiska argumentationen.

Rolf van den Brink