Pontus Schultz hann precis bli 40 år varav han ägnade närmare hälften åt intensivt arbete i mediebranschen. Jag pratade med honom förrförra veckan och som vanligt sprudlade han av idéer, tankar, saker som hänt, saker som skulle hända. Han skojade om sin egen 40-årskris, hur han hanterade den med stenhård träning.
Våra samtal var alltid intensiva, med snabba kast från lösningen på mediebranschens finansiering till tider i senaste Maratonloppet. Han berättade om hur han skulle delta i cykeltävlingen Haute Route i Alperna. Att det skulle bli hans sista tävling visste vi inte då. Vad vi vet, tappade han kontrollen över cykeln. Hans liv kunde inte räddas.

Det är höststädning i trädgården, dags för summering, att fundera över framtiden, när beskedet kommer. Beskedet om alltings bräcklighet. Om att allas vår tid är utmätt och ingen rättvisa finns i det. Pontus skulle alltid finnas där för smågräl och prat om utopiska planer. Nu blir det inte så och det känns overkligt sorgligt. Skottkärran får vila. Tankarna går till Pontus och till hans familj.

Jag träffade honom första gången 1997 när jag började på tidningen Resumé. Pontus höll då på med uppstickartidningen Vision. I deras rum låg skyhöga papperstravar, luften var tjock. På väg hem kunde man se deras lampa lysa, på morgonen jobbades det lika febrilt. Många kvällar gick de inte hem alls. Sedan följde en fantastiskt resa för Pontus och hans kollegor som drev tidningen i egen regi för att sedan sälja den till Spray och ytterligare en gång till Jan Stenbeck som lät Visions redaktion ta över Finanstidningen och stöpa om den till dagstidningen FinansVision. Tidningen skrotades, Pontus kom tillbaka med Attention, blev chef på Veckans Affärer och fick Bonnier-ledningens öra i framtidsfrågor.

Vägen var aldrig rak för Pontus. Han var omdiskuterad, fick kritik, fick ta tuffa beslut om ekonomi och personal. I allt detta var han alltid på gott humör. Hur turbulent och sent på kvällen det än var, ringde han upp med öppet och glatt sinne. Han kunde alltid stå över slagen under bältet som är så vanliga i vår inte sällan så hårda mediebransch. Han kunde alltid se bortom små, dagliga problem och lyfta perspektiven till horisonten. Han kunde också vara en jobbig konkurrent som på något vis lyckades ligga och hetsa både framför och bakom i spåret på samma gång,

Den svenska mediebranschen har förlorat en bit av sin framtid.
 

Rolf van  den Brink, ansvarig utgivare, Dagens Opinion