Stefan Löfvens tal: ”Modigt men vacklande”

– Han hade han passion och kraft i talet. Bildspråket var nästan religiöst. Ett av de starkaste ögonblicken var när han var ideologiskt stark och tydlig mot rasism och nazism, säger Torsten Lindström.

Han ser talet som ett tecken på att partiet förändras.

– Det är tydligt att vi kan se en början av en modern socialdemokrati som sätter människor före system. I sina stora frågor pratade han om människor och inte stora klumpsystem, han pratade om att sätta fler människor i arbete i stället för att prata om systembyggande i politikområdena.

Torsten Lindström tycker att Stefan Löfven var tydlig med partiets prioriterade frågor: jobben, skolan och vården. Han gillar också några av Stefan Löfvens talskrivares retoriska grepp.

– Han släng mot Fredrik Reinfeldt att företag inte är särintressen, var ett snyggt nålstick mot statsministern.

Torsten Lindström ser flera svagheter i Stefan Löfvens tal och hans sätt att framföra det.

 

– Han gav väldigt få klara besked. Hans ta var av och till vacklande. Han framstod som osäker och använde svordomen "förbannat", det är ovanligt för en statsministerkandidat och tyder på bristande politisk erfarenhet.

Torsten Lindström gillar inte heller hur Stefan Löfven använde sig av Aseas RC-look (tillverkades 1967-1988) i sitt bildspråk.

– Vi måste väl ha mer moderna exempel på innovationskraft, som det kunskapslyft vi hade i vården på 90-talet.

Torsten Lindström är även tveksam till Stefan Löfvens resonemang kring regeringsbildningen.

– En handlingskraftig regering. Hur ska det gå till. Stefan Löfven fick den största applåden när han hälls ett feministiskt brandtal. Men det går ju inte när han samtidigt räcker handen över blockgränsen. Ska det lyckas, behöver Socialdemokraterna bedriva mittenpolitik.

Roger Hällhag är i grunden positiv till Stefan Löfvens tal.

– Det var ett väldig väl skrivet och genomfört tal och väl framfört. Det hade i vissa stycken poetisk kraft. Det märks att han börjar bli varm i kläderna. 

Roger Hällhag tycker också att Stefan Löfven var djärv i sitt tal.

– Han är modig och söker ett öppet mandat och säger sig vara redo att bilda regering med alla partier utom Sverigedemokraterna. Det är vågat, men han är också tvingad att göra så eftersom Alliansen och i synnerhet Moderaterna klamrar sig fast vid blockpolitiken.

Roger Hällhag läser även han in strategiska val i talet.
 

– Den centrala strategin tycks vara att vara tydlig ideologin och tydlig i de politiska prioriteringarna, men hålla dörren öppen för olika praktiska möjligheter att genomföra politiken.

Roger Hällhag anser att delen i talet som tog upp feministiska resonemang gav starkast publikreaktioner.

– Det intressanta var att han knöt feminismen så hårt till situationen på arbetsmarknaden, han pratade om att det fanns en facklig grund i feminismen. Sedan kom den andra stora applåden när han sa att barn inte ska sättas på bröd och vatten för att det ska bli vinster i välfärden. Så han försöker ju visa att man inte behöver rösta på Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ.