Rapport från framtiden (m)

Det här är en analys. En subjektiv analys. Vi tar er tillbaka till framtiden. Som den utspelades lördagen den 17. Moderaterna hade förlagt sin framtidsdag i Färgfabriken utanför Stockholm. Det finns en symbolik i valet av plats. Fabriken är nedlagd, men nu en del av mötes- och konferensindustrin. Där produceras upplevelser. Inte färg.

 

En start av analysen kan vara att fundera kring vilka som inte deltog på framtidsdagen. Bland statsråden kom varken försvarsminister Karin Enström eller handelsminister Ewa Björling, trots att båda var uppsatta på listan. Utrikesminister Carl Bildt dök föga överraskande inte heller upp. Moderaternas förra partisekreterare Sofia Arkelsten kom inte, och kanske mer anmärkningsvärt, kom inte heller hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt, som ändå leder Hälsosamma Sverige, en av fem arbetsgrupper som ska ta fram Moderaternas nya politik till valet 2014. Hon ersattes av Rasmus Törnblom, kommunalråd i Järfälla och född 1990.

 

Framtidsdagen inleds av fyra talare, som vardera bär fram var sin del av den story som ska byggas till valrörelsen 2014.

 

Partisekreterare Kent Persson anlägger det lokala perspektivet. Han mässar:

"Lokalt kan människors förtroende vinnas. Val vinns lokalt. Det är lokala människor som ställer upp för vårt parti. Människor förväntar sig att vi engagerar oss i deras intresse varje dag. Det är så det funkar. Vi kan inte vinna val på det vi gjort. Vi måste vinna människors förtroende varje dag."

 

Kent Persson tar också över partiledare Fredrik Reinfeldts roll som lokal spanare och berättar om sina möten med förskollärare i Mariestad och personalen på ungkarlshotellet som blev privat förskola i Finspång.

 

 

Arbetsmarknadsminister Hillevi Engströms funktion tycks vara att på olika sätt berätta att det inte är den förda arbetsmarknadspolitiken det är något fel på: "Vår politik fungerar bra", men de andra "länderna har inte förmågan att köpa produkterna".

 

Socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons roll är att visa vikten av att inte riva och bygga nytt utan bygga vidare på det som finns. Han inleder med att utse välfärdspolitikens pionjärer, socialdemokraten och socialförsäkringssystemets fader Gustav Möller och moderaten och socialhögskolan i Stockholms grundare Gösta Bagge. Det är genom breda lösningar välfärdspolitiken kan drivas manar Ulf Kristersson sina partikollegor och säger: Om vi inte förstår och respekterar grunddragen i svensk välfärdspolitik, får vi aldrig förtroendet att reformera.

 

 

Finansminister Anders Borg vill bygga krismedvetande, kanske för att väljare i kristider sluter upp kring sin regering. Och Sverige är då en "bräcklig båt på, hårt, mörkt vatten". Han målar upp tre hot:

• den ekonomiska oron med varselvågen
• den tilltagande globala konkurrensen
• det tredje hotet, försämrade kunskaper i skolan "har vi tillverkat själva".

 

Anders Borg pratar om fyra försvarslinjer som ska skydda Sverige.

1. starka offentliga finanser
2. en ekonomisk politik som stärker Sverige
3. arbetslinjen med så många som jobbar som möjlig
4. kunskapslinjen

Han återkommer hela tiden till vikten av utbildning, som om han framför indirekt kritik mot Folkpartiets sätt att driva utbildningsdepartementet. Anders Borg prisade däremot samarbetet med Centerpartiet. "De är lite mer för subventioner och vi lite mer för skattesänkningar. Men det fungerar bra och Centern har en mycket central roll i landbygdspolitiken." Riksdagsledamoten Åsa Coenraads, som också leder Moderaternas klimat och hållbarhetsgrupp, utgjorde ett levande exempel på vilken bred partiet har fått när hon droppade uttryck som "leva klimatsmart" och det "ska var lätt att göra rätt" och manade alla att ta cykeln till jobbet. Bilden av ett allt bredare parti späddes på av riksdagsledamoten Tomas Tobé, som ifrågasatte Moderatmedicinen att förespråka ännu mer valfrihet som svar på skolans problem.

 

Medan dagen förlöpte kunde politiknördar studera vilka personer statsminister Fredrik Reinfeldt omgav sig av. Bredvid honom satt för det mesta Anders Borg, Kent Persson, Ulf Kristersson och ungdomsförbundets ordförande Erik Bengtzboe. Justitieminister Beatrice Ask verkar vara den kvinna som kommer närmast statsministern, medan Hillevi Engström och infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd satt på en egen bänk. Just denna dag tycktes uppdelningen mellan män och kvinnor tämligen solid.

 

Flera parallella bilder av Moderaterna målades upp. Det breda partiet som ska vara lokalt, förankrat i den svenska modellen och välfärdshistorien och ekonomiskt ansvarstagande. Partiet ska lyssna och vara det parti som förstår människors vardag bäst.

 

 

Partiledare Fredrik Reinfeldt bygger ut bilden ytterligare. Frigjord från sina obligatoriska berättelser om hur han reser till triviala platser i Sverige, numera möjligen Kent Perssons uppgift, pratade Fredrik Reinfeldt i stället om Burma, som han nyss besökt. Han var ledig i tonen. Hade inget papper att titta i. Visade vilken talare han är. Han "hör och häpna" endast två gånger. En talare, nu med internationell fernissa, kanske en bit i framtida internationellt karriärbygge. Vinner val gör den som är nyfiken på sitt eget land, lyssnar på sin egen befolkning och fortsätter att förändras med tiden. Fredrik varnade för "negativa mandat" och sa: ta inte in cynism, acceptera inte hårda krafter som vill peka ut folk. Bilden av partiet ytterligare kompletterad, med positivism och internationellt perspektiv.

 

Bilden av det breddade Moderaternas har något odefinierbart asymmetriskt över sig. Kanske är det växtverk. Kanske är det bilden av partiet som skaver mot verkligheten.

Gruppledare Anna Kinberg Batra höll ett litet miniseminarium som gav en del ledtrådar till asymmetrin. Temat var framtidens jobb och Gunilla von Platen, grundare av Xzakt, Annika Strandhäll, förbundsordförande för Vision och Per Sundin, vd för Universal skulle bära diskussionen. På scen stod fyra välartade och framgångsrika människor och diskuterade hypade jobb inom underhållning och kundrelationer för storstadsbor allt medan Erik Bengtzboe vickade förstrött på foten beklädd med en perfekt sneaker. Längre bak i lokalen tittade Rasmus Löwenmo nöjt på. Den förre modebloggaren och pr-konsulten har just värvats som ny pressekreterare och han kunde inte annat än njuta av de vackra människorna som diskuterade framtida, spännande jobb på scenen. Den interna bilden av partiet har blivit ett jättelikt ljusblått framgångsrikt moln där framgångsrika människor vill vara. Partiet säger att de ska möta människorna i vardagen, de där som funderar på att lyfta upp järnrör och marschera med Jimmie Åkesson, men de människorna syns inte i bland Moderaterna. Det är Ulf, Kent, Anders, Erik. De glassiga jobben går till de redan invigda. Utanförskapet praktiserat på partinivå.