Almedalens mest emotsedda tal ligger dramaturgiskt helt rätt, sist förutom Kristdemokraterna som alla ändå räknar bort. Under veckan har så många kritiserat Stefan Löfven för otydlighet att det piskats upp ett behov av tydlighet. Det levererades på flera områden, samtidigt som Stefan Löfven fortsatte veckans politiska triangulering som nu gått så långt att man knappt längre vet vem som står bakom vad.

 

Stefan Löfven vill vara en man av folket och behöver se till att fackpamps-epitetet inte kommer smygande när hans smekmånad nu går mot sitt slut. Och här börjar Stefan Löfven bra, med Socialdemokraternas snart traditionella catwalk rakt ut i publiken som ger en annan närhet än någon av de andra talarna och innebär att Stefan Löfven som den första talaren inte enbart har sina egna fans närmast

 

Under sina 35 minuter lyckas Stefan Löfven stärka banden till folkrörelsesossarna genom en hälsning till Lisbet Palme och Mona Sahlin, sträcka ut en hand till Moderaterna genom att hylla Fredrik Reinfeldts jobbpakt, göra gemensam sak med Folkpartiet i synen på näringslivets roll och flörta med Miljöpartiet genom att föreslå en klimatinnovationsmiljard, tillräckligt suddigt formulerat för en förhandling med språkröret Åsa Romson. Det gäller också utfästelsen att "göra alla jobb gröna", vilket är en väldig utmaning i de basnäringar där Stefan Löfven hämtar sitt starkaste stöd.

 

Viktigast var, som väntat, jobben. Här kom dock inte särskilt klara besked. Socialdemokraterna litar fortsatt på att det räcker att attackera regeringens brist på initiativ. Därmed har de också svårt att riktigt hantera Fredrik Reinfeldts jobbpakt; kritiken mot passivitet biter inte när man samtidigt måste berömma en sprillans ny giv. Ändå är applåderna starka för orden "När vi går och lägger oss ikväll gör vi det i ett land med stabila finanser och ett modernt näringsliv, men på måndag morgon vaknar 410 000 upp till arbetslöshet." Bilden av partiet som ett bidragsparti fick inget stöd på Almedalen.

 

"Regeringen väntar på bättre tider, Sverige väntar på en bättre regering" må vara enkel retorik men Stefan Löfven stärkte i sitt tal bilden av att han och hans parti har något att leverera på den fronten. Samtidigt placerade han partiet mitt i politiken vilket kan återföra diskussionen till vad som ska hända resten av mandatperioden. Märkligt nog tycks Stefan Löfven, som inte ens har riksdagsplats, vara den som är mest medveten om att det är drygt två år kvar till valet.

 

Mattias Goldmann, Grön lobbyist