– Jag har både läst talet och sett det framfört. Det första jag tänkte var att det var väldigt välskrivet. Däremot var det inte särskilt engagerat framfört, säger Johanna Look.
 

Hon menar att statsministern kunde ha kostat på sig lite och visat på mer passion.

– Han är ingen Obama, och det kanske man inte kan kräva heller. Men lite mer glöd hade varit bra. Samtidigt är det här Reinfeldts ledarstil, en lite tråkigare framtoning men lugn och sansad. Det passar ganska bra i tider av ekonomisk turbulens.

 

Temat för talet var ansvar, ett ord som enligt uppgifter användes 26 gånger, något som Fredrik Reinfeldt efteråt fått viss kritik för. Men enligt Johanna Look var det en bra strategi av statsministern,.

– Upprepning är ett klassiskt retoriskt grepp. Ofta är det först när man själv tycker att man upprepar sig som målgruppen uppfattar budskapet. Att upprepa sig så här många gånger under ett och samma tal är ovanligt, men det ger också en röd tråd. Budskapet var ju klart, säger hon.
 

Hon säger att upprepningen gjorde avtryck, men att det nu handlar om att omsätta det i praktiken.

 

– Han målade upp en kontrast mellan å ena sidan oron i omvärlden, å andra sidansituationen i Sverige, den internationella skuldkrisen kontra ordning och reda i den svenska ekonomin. Rent retoriskt tyckte jag att det var skickligt. Det underliggande budskapet i hela talet handlade om arbetslinjen, och vikten av full sysselsättning, något som han återkom till flera gånger, till och med när han pratade om satsningar i skolan.

 

– Talet kan gå till historien som Reinfeldts ”ansvarstal”, oavsett om man tyckte om det eller inte. Då får man säga att det var skickligt av regeringen.
– Han sa också att politik är att välja. Det är lite intressant, eftersom Olof Palme har sagt att politik är att vilja. Det är nog ingen slump.

Varför gör han en sådan passning?
– Passningar är för de initierade, de som känner till det. Samtidigt ger uttrycket en effektfull bild av vad politik handlar om.