Gustav Fridolin om sin nya bok och kampen om tredje platsen

Hur ser du på Almedalen?
‑ Jag måste säga att jag är lite nyförälskad. Jag ägnade nästa hela dagen åt Barnrättstorget. Jag insåg vilka möten som uppstår här som faktiskt inte uppstår någon annanstans. Det är klart att det finns massor av saker att känna lite avsmak för. Men här finns också det genuina mötet.
 

När veckan har gått, vad ska du ha åstadkommit då för att vara nöjd?
‑ Att förslaget vi kommer med i dag (statlig medfinansiering av skolor à 1,5 miljarder) sätter sig på agendan. Vi har lyckats två gånger tidigare med lärarfacken. Först med lönerna där alla andra politiker avfärdade oss. Men vi har fått de fackliga centralorganisationerna på banan och det händer saker. För lite, men det händer. Och sedan i januari när vi kom med ett förslag på mer tid för lärande som har tagit väldig skruv sedan dess.
 

Nu kommer ni alltså med ytterligare ett förslag på skolpolitik. Finns det inte en risk att alla förslagen splittrar möjligheten att utforma en enhetlig skolpolitik?
‑ Nej, det är saker som behövs allihop. Är du i jättefina lokaler, men lärarna ändå inte har tid, blir det ingen bra skola. Men även om lärarna har tid men man har ont i huvudet för att luften är dålig, är det också svårt att få undervisningen att funka. Det går inte att plocka bort någon del av ekvationen.
 

Vilken roll tror du de två rivaliserande lärarförbunden har haft för den negativa resultatutvecklingen i svensk skola?
‑ Ska skoldebatten flyttas framåt måste lärare enas bakom gemensamma krav. Det har varit tydligt i lönefrågan. Om man lägger energi på att bekämpa varandra händer inget?
 

Har de bekämpat varandra?
‑ Jag är inte recensent av lärarfacken, möjligen i min roll som medlem i det ena (Lärarförbundet). Däremot tror jag de har en analys som ligger bakom att de försöker samordna sig och då kan göra skillnad.
 

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson utnämnde er till huvudmotståndare om tredje platsen i svensk politik. Hur ser du på det?
‑ Varsågod. Jag är övertygad om att det finns betydligt många fler människor i Sverige som hellre vill att vi tar fajten mot klimathotet än mot människor som tvingas fly från sina länder.
 

Är det strategisk bra att slåss om en tredje plats i valrörelsen?
‑ Det handlar inte om strategi. Situationen innebär att vilket parti som är tredje störst blir väldigt avgörande för den debatt vi för i Sverige. Vilka ska vi skicka till EU-parlamentsrådet. Skickar vi någon som bekämpar klimathotet eller någon som sitter armkrok med Front National? Ska den svenska debatten som vi står för om långsiktig överlevnad och skolfrågan eller kommer all debatt att handla om invandring på det sätt som är väldigt tragiskt.
 

Du kommer med en bok i höst. Hur har du tänkt där?
‑Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle ha en möjlighet att komma ut med den nu.
 

Har du skrivit den själv?
‑ Ja. Med många, många ord. Den handlar om min morfar. I det här jobbet behövs det ibland att man går undan och göra något annat som jag absolut inte trodde att jag skulle ha tid med.
 

Varför ger du ut den här boken?
‑ Det tar vi i en intervju särskilt. Det är inte därför jag är här på Almedalsveckan.
 

Det kommer uppgifter om att Socialdemokraterna och Folkpartiet sonderar samarbete. Hur ser du på det?
‑ Det är bra att partier träffas.
 

Tror du de träffas?
‑ Jag är inte politisk spekulant.
 

Man kan tänka sig att du har fått information om det pågick samtal?
‑ Det kanske man kan tänka sig.
 

Har du fått information?
‑ Det jag hoppas är att Socialdemokraterna ser de utmaningar vi också ser med skolan, jobben och klimatet. Gör man det kan vi sätta oss och komma överens om en bra regering.
 

Du säger inte nej till Folkpartiet?
‑ Det beror helt på politiken. Men jag har ingen anledning att recensera partier som är betydligt mindre än vårt.