I höst drar avtalsrörelsen igång och i media skildras de olika parterna stå långt ifrån varandra. Under LOs seminarium var stämningen dock god och de båda parterna enades om att lagstiftning från politiker är sämsta alternativ. Konfliktreglerna, ingångsreglerna och LAS är punkterna där åsikterna går isär som mest. Även frågan om ojämlik lönesättning mellan män och kvinnor.
– Det är viktigt att åstadkomma löner där de som sticker ut och gör extra bra ifrån sig ska kunna få mer pengar. Där kommer vi att stånga varandra till dess att Pelle ger sig, sa Jonas Milton.
– Kvinnor är inte lågavlönade utan felavlönade. Det fastställde vi redan i avtalsrörelsen 2007 och måste vi fortsätta att jobba för centralt, inte lokalt som arbetsgivarna tycker, sa Per Bardh.
Jonas Milton replikerade:
– Det finns alltid folk som känner att de har fel lön och det gäller i allmänhet kvinnor i offentlig sektor. Bäst sätt att förändra detta och sätta tryck på arbetsgivaren är att byta sådan och genom att hålla fast vid individuell lönesättning.
Båda parterna är överens om att ojämlikheterna är deras eget fel och ligger på deras ansvar att lösa det. Inte politikernas.
– Det skulle vara förödande om politikerna är med och sätter lönerna. Eftersom att vissa grupper ligger så mycket efter vad gäller löner, får de som ligger högre acceptera att de andra grupperna får större höjningar, sa Per Bardh.
LO-förbundet Pappers valde i maj att inte skriva på Industriavtalet.
Vilka problem innebär det för LO?
– Pappers har gjort det på goda grunder, men det ger ju konsekvenser för kollektivets styrka. Understrykas bör dock att visst är industriavtalet viktigt, men det är inte viktigast. Allt hänger ihop med hur LO-samordningen funkar, säger Per Bardh.