Linköpings kommun erbjuder sedan flera år missbruks- och beroendevård som en så kallad serviceinsats. Denna service kan handla om rådgivning och motiverande samtal, men även innefatta utredning, vistelse på behandlingshem och eftervård.

Den modell som tillämpas i Linköping innebär att en prövning av en professionell biståndshandläggare inte görs i första hand. Istället erbjuds den enskilde vägledning och information och får därefter själv bedöma vilken hjälp han eller hon eller hen behöver.
 

Dagens Opinion skrev i maj om att Linköpings kommun ville ha ändring i socialtjänstlagen. Det var Paul Lindwall (m) kommunstyrelsens ordförande och Linnea Darell (fp ) omsorgsnämndens ordförande som i ett brev till socialminister Göran Hägglund (kd) ansökte om att vara försökskommun tills socialtjänstlagen har ändrats. Linköpings kommun låter missbrukare och personer med psykiska funktionshinder få hjälp utan beslut om individuellt bistånd. Sättet att nå socialtjänsten i Linköping liknar andra välfärdsområden som barnomsorg eller sjukvård.

Socialstyrelsen ser det som problem att det inte sker ett beslut om individuellt bistånd.

 ”Kommunen verkar se biståndsprövningen som ett byråkratiskt krångel när den i själva verket är en garanti för rättssäkerhet och att en utsatt grupp ska få den hjälp den har rätt till”, skriver Lars-Erik Holm, som är Socialstyrelsens generaldirektör på myndighetens hemsida.

Han anser att Linköpings kommun lägger ansvaret på missbrukare som söker vård.

”Den modell som tillämpas i Linköping gör att ansvaret i allt för hög utsträckning vältras över på den enskilde. Dessutom strider den mot lagen.”