–Min spaning just nu är att Hillary Clinton nog kan vara den sista etablissemangskandidaten som vi har i ett presidentval. Det var rörigt och splittrat på båda konventen med missnöjespolitiker på olika håll som Donald Trump och Bernie Sanders. Det visar att gamla metoder att vaska fram kandidater som partierna kan enas om har blivit näst intill omöjliga. Hillary Clintons väg till att bli kandidat var ingen dans på rosor. Det visar att väljarna verkar gå i gång på de ganska extrema förhållningssätten, säger Billy McCormac.
Att tag sig fram i mittfältet tycks inte framkomligt framöver, enligt Billy McCormac.
– Det tidigare nyanserandet, resonerandet och trängseln mot mitten, det finns ju inte längre. Hillary Clinton har lyckats komma fram och bli Demokraternas kandidat, men det var inte så enkelt om hon trodde. Får vi henne i Vita huset, kan det blir 4-8 år av stabilitet, men det ska bli intressant att se hur de lokala valen och valen till kongressen och senaten utvecklas under tiden. Jeb Bush och Marco Rubio var på pappret bra kandidater men i det här medieklimatet krävs något helt annat.
Vad krävs? Pengar?
– Pengar är inte det enda. Bernie Sanders hade mest gräsrotssummor.Det som förenade Bernie Sanders och Donald Trump var att de vågade säga vad de tyckte. Det var värt mer än pengar i den här kampanjrörelsen. Men det var också tuffa personangrepp och en verklig smutskastningskampanj från Donald Trump, som han aldrig behövde ta ansvar för. Det känns som om han bara växer i popularitet ju mer han smutskastade både partikollegor och oppositionen. George W Bush väckte starka känslor, men det var aldrig på den här nivån.
Även mediernas förhållningssätt kan ha förändrats.
– Under Bush-åren fanns det ändå någon sorts granskning av svenska mediers bevakning, man ville få någon slags balans och Cecilia Uddén (sr) sattes i karantän för att hon inte uttalade sig objektivt om George W Bush. Nu tar ingen strid för Donald Trump i bevakningen, oavsett om han gjort sig förtjänt av det eller inte. Det är intressant hur ingen verkar bry sig om objektiveten den här gången. Alla verkar överens om att Trump är ett förkastligt val.
Donald Trump verkar tjäna på att inte bli neutralt behandlad av medierna?
– Det är samma strategi som Sverigedemokraterna använder hela tiden,’vi får inte tillräckligt med media och inte lika mycket uppmärksamhet och alla är emot oss’. Då får man lite högre sympatipoäng i vissa väljargrupper.
Får vi en liknande utveckling i Sverige till valet 2018?
– Ser vi inte den här typen av retorik, att tala klarspråk sompolitisk strategi, lite överallt i världen, som med Boris Johnson i Storbritannien? Det har vi sett sedan förra valrörelsen i Sverige.
Är inte det sunt att politiker pratar klarspråk?
– Ja, man talar klarspråk, men de har ingen täckning politiskt, det ärklarspråk utan innehåll och lösningar. Samtidigt blir det ett problem för mainstream-politiker när allt de säger ska vara fokusgruppstestat. Det blir inte mänskligt längre, säger Billy McCormac och utvecklar:
– Den stora faran i politisk kommunikation är att vilja appellera till alla och då appellerar man till ingen. Då öppnar man en dörr för sådana här typer. I det här finns en möjlighet för politiker och opinionsbildare att våga vara mer mänskliga i sin kommunikation. Det kräver en tillåtande attityd av mediekonsumenter och konsumenter av politiska budskap. I dag kalibrerar och modifierar politikerna budskapen för att de är rädda att bli påklistrade etiketter. Det är så lätt gjort i dag att man trampar snett och säger något som misstolkas. Och så klart anpassar sig politiker till sin verklighet.
Själv brukar Billy McCormac alltid rösta på Republikanernas kandidat. Denna gång blir det Demokraterna.
– Faktum är att Donald Trump har gjort att jag byter parti i år och röstar på Hillary. Det är en viktig principiell markering från min sida.
Utvalda kategorier
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.
