Därför stannar Moderaterna och TCO hemma på första maj

Ulf Bjereld är professor i statsvetenskap och Socialdemokrat. För honom betyder den första dagen i maj att hasta runt bland Göteborgs gator och räkna hur många personer från arbetarrörelsens olika organisationer som mobiliserats bland fanor och standar.

– Första maj fyller en viktig funktion när det gäller att mobilisera arbetarrörelsen. Och det blir särskilt viktigt under valår, säger Ulf Bjereld.

Enligt Ulf Bjereld får den förhöjda politiska temperaturen ut fler människor än vanligt på gatorna.

– Arbetarrörelsen vill absolut inte framstå som svag under supervalåret.

Men det är inte bara röda partier som marscherar under den internationella arbetarrörelsens högtidsdag. I Uppsala har Kristdemokraterna blivit en etablerad första maj-aktör och många borgerliga lokalavdelningar arrangerar egna evenemang. Men generellt har allianspartierna en ganska försiktig inställning till första maj, tror Ulf Bjereld.

– Vi lever ju i en fri värld där alla får genomföra egna manifestationer. Men jag tror att det skulle bli alltför provocerande om borgerliga partier aktivt försökte ta över första maj. Borgerliga partier har dessutom sällan eller aldrig lyckats locka till sig människor till demonstrationer. Det har aldrig varit deras politiska styrka.

Som moderat chefsstrateg talade Per Schlingmann en del om första maj. Därefter har det varit tystare i partiet. Borde inte Moderaterna, som kallar sig för Sveriges arbetarparti, försöka matcha Socialdemokraterna?
– Det kan man ju tycka men risken är att om Moderaterna försökte skulle retoriken framstå som något ihålig. Jag tror inte heller att de skulle lyckas mobilisera särskilt många arbetare. Det är ju fortfarande så att över 50 procent av de LO-anslutna röstar på Socialdemokraterna. Moderaterna är ett arbetarparti i retoriken men det skulle vara en brant uppförsbacke i fråga om att mobilisera arbetare på första maj.

TCO då?
– Också TCO är fria att manifestera på första maj men tjänstemannarörelsen är inte politiserad på samma sätt som arbetarrörelsen. Och i vår individualiserade tid då de flesta fackliga organisationer tappar medlemmar, makt och inflytande tror jag att det skulle bli svårt att lyckas ta steget att gå ut på torgen.