Efter Svenska Dagbladets artikel om kopplingar mellan L-ledaren Nyamko Sabuni, pa-konsulter och näringslivet har det fackliga idéinstitutet Katalys gett sig ut på krigsstigen mot lobbying. Katalys chef Daniel Suhonen berättar varför och pekar ut Svenskt Näringslivs kommunikationsdirektör Johan Jakobsson som spindel i lobbynätet.

”Den dolda lobbyismen är ett av våra stora demokratiproblem som effektivt förskjuter balansen från en väljare en röst till förmån för den ekonomiska makten”, skriver Katalys i sitt senaste utskick.

Lördagen 17 maj publicerade Daniel Suhonen, tillsammans med professorerna Sigurd Allern och Ester Pollack, en artikel på DN Debatt med rubriken ”Politikutveckling har blivit en vara på en marknad”.

Varför kommer er attack mot lobbyisterna nu?
– Vi (Katalys) har haft koll på frågan och jag har själv drivit den länge. När jag var redaktör på Tiden släppte vi 2012 ett nummer om när kapitalet fick partibok. Jag skrev om lobbyism även i min bok om Håkan Juholt (S förra partiledare). Jag skrev även på DN Debatt när Kreab bidrog till att SD ändrade uppfattning om vinster i välfärden.  När Sabuni-affären dök upp bestämde vi oss för att skriva en gång till.

Daniel Suhonen liknar lobbying vid ett ”isberg”.

– Det försiggår sig nog ganska mycket här och var i det politiska livet när företag och organisationer försöker få igenom sina affärsmodeller, men det kommer i dagen genom grävande journalister, som när Dagens Industri avslöjade att näringslivet lobbade hos SD, säger han och lägger till:

– Grejen är att lobbyister inte berättar vad de gör, utan det vi talar om här handlar om dold lobbying. Som inte är synlig för medborgarna. Men då och då kommer det upp saker som blir synliga som toppen på ett isberg. Nyamko Sabuni-affären är en i raden på lobbyist-historier och skandaler.

En av Daniel Suhonens stora käpphäst när det gäller svensk lobbying och som han återkommer till är vad han menar är en brist på insyn.

– Det är inte förbjudet att bli inspirerad av ett privat företag eller en pr-byrå. Problemet är bristen på transparens.

Daniel Suhonen talar om ”ideologisk korruption”.

– När det är Socialdemokraterna som blir köpta, uppstår dessutom en ideologisk diskussion. När företag påverkar ett parti i arbetarrörelsen att gå emot sina ideologiska grunduppfattningar så handlar det förutom om bristen på insyn, även om en slags ideologisk korruption. Just nu faller ett miljardregn över det svenska näringslivet, som ska rädda svenska företag och som jag i grunden är positiv till, men samtidigt handlar det om saker som att sänka arbetsgivaravgifter för alla företag och där kan man fråga sig hur detta förslag dök upp och vilken träffsäkerhet det har.

Daniel Suhonen pekar ut Svenskt Näringslivs nya kommunikationsdirektör Johan Jakobsson som spindeln i nätet.

– Samtidigt som han går till Svenskt Näringsliv faller miljardregnet. Han agerar som vän till Nyamko Sabuni när han hjälper henne att bli vald som partiledare, han har sitt nätverk som pr-konsult och mycket av näringslivet agenda har gått igenom under corona-krisen. Där har Liberalerna och Centerpartiet drivit på i regeringssamarbetet och det har varit en kampanj där även borgerliga debattörer och ledarsidor agerat i näringslivets agenda. Inte minst PM Nilssons ledarsida i Dagens Industri har kampanjat och resten av tidningen har varit fylld av artiklar med oroliga företagare som kräver större stöd av regeringen. Till slut fick Magdalena Andersson gå med på kraven. Eventuellt är det så att Johan Jakobsson haft raka vägen in till skattkistan. Inte för att han är en stark utåtriktad företrädare för Svenskt Näringsliv som debatterar utan för att han eventuellt har en upp på Nyamko Sabuni. Då är 100 miljarder kronor i företagsstöd väldigt bra utdelning för lobbyism för några miljoner , säger Daniel Suhonen och utvecklar:

– När Svensk Näringsliv anställer en kommunikationsdirektör är det en ordentlig process. När började den processen? Jag kan inte anklaga Johan Jakobsson för något, men han kan ha hjälpt en kompis att bli partiledare (Nyamko Sabuni) och samtidig hjälpt ett företag (Scania). Får sedan Johan Jakobsson hjälp och jobbet på Svenskt Näringsliv? Är det ekonomiska intressen inne och meckar när Nyamko Sabuni, blir vald? När det inte är transparent, öppnar det för spekulationer.

Daniel Suhonen nämner även Sverigedemokraternas omsvängning i frågan om vinster i välfärden som ett verk av en dold lobbyprocess.

–   Först tycker SD att det är dåligt med vinster i välfärden. Då tror jag inte man mutar Oscar Sjöstedt (SDs ekonomisk-politiska talesperson) med ett par luncher utan ’ersättningen’ är hur partiet ska bli rumsfähigt för ett samarbete med Moderaterna och en plats i en möjlig borgerlig regering.

Daniel Suhonen säger att han är övertygad om att lobbyisterna påverkar politiska partier och flyttar blockgränser.

– Det är det som är det intressanta. Partierna ska representera väljarna, men då kan vissa ha mer makt för att de är lobbyister. De kan flytta blockgränser som när SD överprövar väljarnas beslut om vinster i välfärden. Om den typen av processer, sker genom att företag köper detta, då har vi ett mycket stort demokratiskt problem. Vi vet inte hur processen går till, som när Björn Rosengren skriver i Dagens Industri (debattinlägg, 17 maj) att förvaltningarna och staten ska minska, vem företräder han då? Är han där som lobbyist och får hans firma betalt och vem? Det får vi inte veta.

Och på vilket sätt skiljer sig det här från Katalys sätt att påverka politiska partier?

– Vi agerar inte ombud åt någon annan. Vi ägs av fem fackförbund och om det går att läsa på hemsidan. Jag är öppet medlem i Socialdemokraterna och har varit med och startat S-föreningen Reformisterna.  Jag har varit tydlig i många år om vinster i välfärden, vi driver öppet opinion i frågan. Jag agerar under egen flagg. Jag kallar mig vänstersosse och håller inte på att dölja något.

– De här pr-byråerna är inte transparenta. Vi vet inte när de agerar. Om de agerar. Hur de agerar och för vilka intressen. Det är den avgörande frågan.

– Den andra saken är att fackförbunden har politiska intressen och inte affärsintressen som att sänka momsen på betong för betongbranschen eller att öppna för vinster för företag som Silver Life, vi håller inte på med den typen av lobbyism. Jag argumenterar inte emot att Timbro (liberal tankesmedja finansierad av näringslivet) agerar för vansinnigheter, utan mot att friskoleföretag kan göra vinst på skattepengar och använda skattemedel till att lobba emot ett demokratiskt samtal om att förbjuda vinster i välfärden. Om man kallar mina åsikter för att lobba, i så fall lobbar jag för LO-medlemmarnas intressen i samhället, för att välfärden skall byggas ut och fungera bättre, på mindre klassklyftor och att jämlikheten ska öka, det står jag för och det sker helt öppet. Enligt min uppfattning är det öppen opinionsbildning inte lobbying.

 

Har inte fackförbunden en medlemsaffär som de försöker värna och utveckla med hjälp av påverkan, till exempel vad gäller krav på kollektivanslutning i upphandlingar och korttidspermitteringar och frågor om a-kassan?
–  Det är en stor skillnad mellan att medlemsstyrda folkrörelser företräder intressen för miljoner löntagare och att ekonomiska särintressen med dold lobbying (till skillnad från öppen debatt) påverkar politiken genom ombud. Jag ser det som skilda saker. Fackförbunden är demokratiska organisationen och kör så vitt jag vet med öppna kort. Jag är ju inte emot att olika samhällskrafter har olika intressen, det är självklart, det som är lobbyismens problem är när det är dolt, när det har en slagsida och när köp av politik skadar demokratin och förskjuter makten i samhället.

 

Daniel Suhonen pratar också om ett ”ojämnt spelbord”.

– Även svenska relativt välfinansierade fackförbund har otroligt mycket mindre pengar och makt än näringslivet. De agerar inte för egna pengaintressen, medan Kreab och de andra kör med delvis dolda kort, säger Daniel Suhonen, och utvecklar:

– Skulle det finnas vänsterkrafter som agerar och skriver debattartiklar under falsk flagg och för dolda ekonomiska intressen skulle det också var ett problem. Men jag känner inte till att det förekommer. I de fall det förekommit bakåt har det återigen varit överlöpningar för de näringslivskrafter som jag talat om, som när Stefan Stern under pågående Caremaskandalen 2011-12 rådger S-ledningen på DN debatt att inte stoppa vinstdriften i välfärden för att några veckor senare bli anställd av Silver Life med uppdrag att privatisera finansieringen av äldreomsorgen. Det här problemet har bara en riktning. Det är ju inga Wallenbergdirektörer som ringer på hos ABF och erbjuder sina ideella krafter när de arbetat klart i näringslivet, utan det är näringslivet som rekryterar S-politiker för att öppna upp marknader och ta debatten med exempelvis mig.

 

Pr-byråerna brukar säga att det är upp till deras uppdragsgivare om de vill vara öppna, hur ser du på det? 
– Det är en ganska bra beskrivning av problembilden. Att det är köparnas marknad. Att tro att den här branschen ska reglera sig själv är naivt. Det krävs olika former av offentlig reglering, exempelvis ett offentligt lobbyistregister, kraftfulla övergångs- och karantänsbestämmelser med sanktionsåtgärder om reglerna bryts. Vi föreslår också återigen en statlig maktutredning med uppgift att granska den här nya lobbyismen och maktförskjutningen. Jag känner allt mer att det får gehör, nu senast från DNs ledarsida.