Vänsterpartiet för en stillsam tillvaro en bra bit ovanför riksdagsspärren, men har ändå problemet att många tänker att en röst på dem är bortkastad. Jonas Sjöstedts invit till miljöpartiet bemöttes med kalla handen, Stefan Löfven och hans analytiker arbetar utifrån bilden att 2010 års maktövertagande förhindrades av att Mona Sahlin tvingades bjuda in Lars Ohly i samarbetet. Därtill är Almedalens kanske största rosévinssnackis att Folkpartiet är redo att regera med Socialdemokraterna, vilket skulle göra Vänsterpartiet helt överflödigt. Att Jonas Sjöstedt i sin tur stänger dörren till folkpartiet och centern har ingen praktisk betydelse.
Jonas Sjöstedt har en svår balansgång i denna fråga: Han måste visa att vänsterpartiet ingår i ett realistiskt rödgrönt regeringsalternativ, och mycket riktigt börjar han sitt Almedalstal med att slå fast just detta. Men provocerar han fram ett lika tydligt avspisande från socialdemokraterna som miljöpartiet redan gett, måste han istället locka väljare som är missnöjda med att socialdemokraterna föredrar någon form av mittenalternativ.
Om socialdemokraterna och fackförbunden, med Karl-Petter Thorvaldssons LO i spetsen, alltmer finner varann inför valet, blir det svårare för vänsterpartiet att locka till sig missnöjda vänster-socialdemokrater och fackliga. Men vänsterpartiet har ingen annanstans att hitta röster, och lägger därför mycket stort fokus på den fråga där många kan förväntas vara missnöjda med socialdemokraterna: vinster i välfärden.
I detta har vänsterpartiet en riktig vinnarfråga som vållar socialdemokraterna mycket huvudbry och där miljöpartiet har stora bekymmer med hur man ska hantera sitt kongressbeslut. Samstämmiga mätningar som Sjöstedt kan utantill visar att en klar majoritet vill stoppa vinsterna i vård och skola, och det blir svårt för andra partier att hålla borta frågan i valrörelsen. Men i Almedalen aktar sig Jonas Sjöstedt för att upprepa eller förtydliga sina tidigare ställda nästan-ultimatum om regeringsmakten kopplade till vinstfrågan. ”Vi behöver en regering värd vänsterpartiet” och ”det här kommer att vara vårt viktigaste krav”, tydligare än så blir han inte.
Sjöstedts stora utspel för dagen är att grundlagsskydda gemensamt ägda tillgångar, som statliga bolag, kommunala hyresfastigheter, parker och liknande. Förslaget hämtar sin näring i Albys protester mot utförsäljningen av det kommunala bostadsbolaget, och ger vänsterpartiet en tydlig valvinnarfråga i storstädernas ytterområden. Att det är en kraftig inskränkning av det kommunala självstyret lär betyda att många lokala partigängare är skeptiska mot förslaget, men det går att hantera eftersom denna förändring av grundlagen tar lång tid att genomföra och kräver en majoritet i riksdagen som är mycket långt borta.
Vänsterpartiet är det parti som hittills lyfter klimat och miljö mest under Almedalen. Miljöpartiet lägger sitt krut på skolan, och övriga partier bedömer att den som snackar miljö skickar röster till Gustav Fridolin & Åsa Romson. Om vänsterpartiet lyckas locka miljöröster är det uteslutande rödgröna röster han tar, och med kritiken mot kärnkraften blir kärnkraftsvänlige Stefan Löfven ännu något mindre benägen att ringa Jonas Sjöstedt efter valet. Mycket riktigt gör Socialdemokraterna just på vänsterns dag en uppgörelse med näringslivet om en ny klimatlag.
Jonas Sjöstedt är bäst hittills i Almedalen i år, blott andra gången han talar här. Engagemanget, det retoriska upplägget, tonläget, allt sitter – och många analytikers påståenden om hur enkelt det är att vara vänsterledare är rent nys. Få har en så svår balansgång som Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet.
Mattias Goldmann
Utvalda kategorier
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.
