Carl B Hamilton: Det är politikens villkor

Carl B Hamilton har suttit i riksdagen sedan egentligen 1991, då han fick plats som statsrådsersättare för Bengt Westerberg. Sedan 1997 har han dock varit ordinarie ledamot.

 

Men nu riskerar han alltså att åka ur riksdagen.

 

Det var i onsdags som Folkpartiet i Stockholms län fastställde sin riksdagslista. Från att ha landat en sjätteplats i provvalet flyttades Carl B Hamilton ner till plats nio, efter statsråden, de andra riksdagsledamöterna från Stockholm och den lokala politikern Karin Karlsbro.

 

– Ja, det stämmer att jag åkt ner, men det är politikens villkor, säger han till Dagens Opinion.

 

Carl B Hamilton påpekar dock att han, även om han står på plats nio, fortfarande har en chans att komma in i riksdagen. Det förutsätter dock att Folkpartiet får minst fem mandat i nästa val och dessutom tar plats i en regering där samtliga av partiets nuvarande fyra statsråd får ministerposter.

 

Samtidigt funderar han på att ställa upp i valet till Europaparlamentet.

 

– Vi får se hur det går i den fortsatta diskussionen och funderandet i Europaparlamentsvalet. Jag är inte heller den enda som har ett intresse i båda valen, säger han.

 

Folkpartiet har ännu inte börjat processen med att ta fram sin EU-lista. Sedan tidigare har Olle Schmidt meddelat att han inte ställer upp för omval till parlamentet. Partiet inväntar nu besked från Europaparlamentarikern Marit Paulsen.

 

– Hon måste bestämma inom 2-3 veckor, sedan spikas inte listan förrän i andra hälften av februari, säger Carl B Hamilton.

 

Han säger att han ska ta ställning till en eventuell kandidatur till EU-parlamentet efter Marit Paulsens besked.

 

Varför vill du till Bryssel?
– Jag är den svenska politikern som hållit på allra längst med Europapolitik och har publicerat två böcker i ämnet. Jag har en gedigen bakgrund i Europafrågan och har också varit ordförande i Europanämnden, säger Carl B Hamilton.

 

Vad vill du göra i Europaparlamentet?
– Det jag vill syssla med är dels ekonomisk politik. Den här krisen är ju inte över än. Vi är långsamt på väg ut, men det krävs mycket eftervård. Dels vill jag jobba med energifrågan, inte minst det här nya inslaget med fossilgas, där Tyskland lägger om sin energipolitik och Ryssland använder gas- och energileveranser som säkerhetspolitisk påtryckningsmedel. Det finns en väldig kraft i den tekniska och säkerhetspolitiska utvecklingen i världen, det är ett spännande område.