Mattias Goldmann: Jan Björklund kackar i eget bo – med finess

I klen konkurrens är Jan Björklund Almedalens hittillsvarande retoriska mästare. ”I gårdagens Europa byggde vi murar, i framtidens bygger vi broar”, ”Sitter man inte vid bordet riskerar man att stå på menyn” och ”vi riskerar bli ett hembygdsmuseum för rika kineser” är tre exempel som går hem hos publiken. Kommentarer som ”nu kommer jag till talets viktigaste avsnitt” och ”vänta, det blir bättre” pekar på en partiledare som är nöjd med sig själv och har medlemmarna i ryggen.
 

Jan Björklund tycks ha lätt att skaka av sig att Fredrik Reinfeldt stenhårt avvisat partiets förslag om språktest för invandrare, han backar inte en centimeter från förslagen på invandrarområdet och i hans mun låter det som att äntligen ge invandrare förtroende. Han tar också strid med övriga regeringen i krav på att återförstatliga skolan och införa en obligatorisk a-kassa. Men istället för att lyfta fram vem som skulle tjäna på detta talar Björklund om vikten av att bryta ”LO-ombudsmännens makt”.
 

Jan Björklund drar sig inte från att driva frågor han vet han inte får gehör för i regeringen, och markerar därigenom att folkpartiet vill ha större inflytande över politiken. Det sker mot en fond av moderat regeringströtthet, stor osäkerhet i centerpartiet och en kristdemokrati de flesta räknar bort efter 2014.
 

I detta ligger också att Jan Björklund med en smäll stänger dörren för miljöpartiet i regeringen – inte heller hos socialdemokraterna kan det accepteras. Grunden är miljöpartiets påstådda krav på sex timmars arbetsdag, ett krav man under Gustav Fridolins ledning tydligt fjärmat sig från. Attackerna mot vänsterpartiet har mindre politisk betydelse men går väl hem hos publiken. Största applåder får Jan Björklund för ”näringslivet är inget särintresse”, oklart med vilken adressat.
 

Jan Björklund ägnar miljön näst mest tid av alla talare hittills, och markerar även här mot miljöpartiet genom att slå fast att ”Vi har försummat andra miljöfrågor under den tid klimatfrågan dominerat”. Timingen att prata om algblomning i Östersjön kan diskuteras; en kall vår gör att det inte just är någon, men självkritiken mot regeringens avskaffande av kadmiumskatten 2009, mot skogsindustrins skövlingar och till förmån för biltullar landar väl hos miljörörelsen.
 

Jan Björklund är otippat Almedalens bästa talare hittills. Flest skratt, flest applåder, flest förslag som inte är självklara och hårdaste markeringarna mot oppositionen.

 

Mattias Goldmann, grön lobbyist