Frågan om Magdalena Andersson kanske egentligen är hur lång parentes hon blir, undrar Dagens Opinions Rolf van den Brink.
Det finns likheter mellan Anna Kinberg Batras karriär som partiledare för Moderaterna och Magdalena Anderssons som partiledare för Socialdemokraterna. Både tillträder i en viss röra förorsakade av sin manliga företrädare.
Anna Kinberg Batra tyckte att ”Sverige kan mer”.
Magdalena Andersson tycker att ”Sverige kan bättre”.
Båda är ekonomer i botten och bor i medelklasskommunen Nacka. Båda är kompetenta men har lite svårt att vara folkligt gemytliga på primetime. Både tycks göra episka misstag, lite i onödan.
När Moderaternas riksdagsgrupp hade bestämt att det var okej att prata med SD-ledamöter, kallade Anna Kinberg Batra till sig ett massivt pressuppbåd och gick ut med det som en stor nyhet. Hon hade kunnat pyst ut det mellan raderna i ett pressmeddelande. Efter det kom nästan allt att handla om Moderaternas samröre med SD. Moderaterna framstod som svajiga och tappade i opinionsstöd, Anna Kinberg Batras kritiker fick på fötterna, det interna strider blossade upp och stelare och stelare blev hon.
Den 4 november valdes Magdalena Andersson till partiledare för Socialdemokraterna. Då hade hon 16 dagar på sig att få med sig Vänsterpartiet och Centerpartiet på att släppa fram henne som statsminister och rösta igenom regeringens budget. Det måste ha varit hennes första och allra viktigaste uppgift. Men hon löste den inte.
Hon fattade beslut om att börja förhandla med Vänsterpartiet, något som hennes företrädare Stefan Löfven inte gjorde. Förhandlingarna drog ut på tiden. Vänsterpartiet utgick ifrån att det tog tid för att Socialdemokraterna nog behövde förankra förhandlingarna med Centerpartiet. Men Socialdemokraterna pratade inte med Centerpartiet.
Åtminstone ett dygn i förväg fick Socialdemokraterna en stark signal om att Centerpartiet sannolikt inte skulle trycka grönt för budgeten. Magdalena Andersson gjorde inget då heller. Hon pratade inte med C-ledare Annie Lööf. Inte med talmannen. Efteråt var det Miljöpartiet som fick bära hundhuvudet för att inte informera talmannen. Det är egentligen underligt att Magdalena Andersson hittills har kommit så lindrigt undan med detta.
Nu blev det Centerpartiet som kunde diktera spelet som slutade med att Miljöpartiet klev ur regeringen. Det gör det lättare för Centerpartiet att kliva på ett nytt samarbete med Socialdemokraterna efter valet och möjligheten att återstarta Alliansen finns kvar. Socialdemokraterna med 25 procent av väljarna blev en pjäs i Centerpartiets spel. Bilden av Socialdemokraterna som regeringsdugligt parti krackelerade. Stefan Löfvens största vinstkort, att få över Centerpartiet till sin sida, spelades bort i ett slag. Och det lär bli svårare att fortsätta med brunsmetningen när Socialdemokraterna har regerat på en budget som förhandlats av SD. Magdalena Andersson löper en uppenbar risk att liksom Anna Kinberg Batra framstå som oskicklig.
Den som följde Socialdemokraternas partikongress i 3-7 november, fick se ett parti och nyvalda företrädare uppträda som om ordningen var återställd i solsystemet, med alla himlakroppar, inklusive solen kretsande runt partiet. Magdalena Andersson installationstal hade den inte så ödmjuka rubriken ”Framtiden har valt oss”. Hon sa att ”vinden blåser för oss socialdemokrater”, men några större lyft i väljaropinion för S-partier finns egentligen inte i sikte. Magdalena Andersson gjorde på allmän S-begäran en vänsterväng och gjorde ”att ta tillbaka kontrollen över välfärden” till en av sina tre viktigaste prioriteringar, alltså motverka privata initiativ, något som knappas kan ha imponerat på Martin Ådahl & co på Centerpartiet. Kaxigheten, som anstår ett parti som har 45 procent av väljarna och inte 25 procent, möttes med jubel, men vittnade också om att verkligheten har åkt ifrån Socialdemokraternas självbild. Kanske var det också därför budgetsamarbetet med Centerpartiet havererade. Socialdemokraterna kanske utgick från att en framförhandlad budget med S, är inget någon kliver av ifrån. Nu vet de i så fall bättre.
I regeringsförklaringen framstod det som om Magdalena Andersson kom in med ett nytt team och tänk och de sju åren som finansminister var som borttrollade. Till skillnad från sin företrädare tonar Magdalena Andersson fram som en riktig doer, medan Stefan Löfven var mån om att vara en samlande kraft och ta små steg. Kanske passar en doer bättre för en regering i majoritet än i minoritet.
Även den utsedda regeringen visar tecken på att Socialdemokraterna kan vara verklighetsfrånvända. De tre tyngsta statsråden som ska lösa de tyngsta problemen, med trygghet, migration, integration och ekonomin, Morgan Johansson, Anders Ygeman och Mikael Damberg, har redan haft tunga ministerportföljer med för väljarna inte uppenbara framgångar. Nu ska trion ”vända på varje sten” för att komma till rätta med kriminaliteten. Kommer väljarna att köpa det?
Nu hade Magdalena Andersson säkert inte lätt att hitta statsråd med tanke på den korta tid det är kvar till valet. Få tunga personer skulle ta de risken att ta ett så osäkert jobb. Så det är begripligt att det fick bli tillgängliga trotjänare. Och den förra LO-chefen Karl-Petter Thorwaldsson kommer att tillföra gemyt och feel good till partiet och Annika Strandhäll utstrålar entusiasm i rutan och är slagkraftig på Twitter, saker som inte ska underskattas. Men på en punkt måste Magdalena Andersson få underkänt: var finns vallokomotivet, det statsråd som i en valrörelse skulle kunna övertyga någon enda SD-väljare att gå tillbaka till Socialdemokraterna? Hoppet kanske står till partisekreteraren Tobias Baudin som utlovar SD-värvningskampanjer via telefon.
Tillsättningen av den nya regeringen är ändå ett fyrverkeri som lyser upp i mörkret för Magdalena Andersson under ett par månader. Sedan blir det vardag med en opposition som kommer att sätta så mycket käppar i Socialdemokraternas val som möjligt och därefter kommer det avgörande valet 11 september 2022.
Det sägs att det fanns tryck på att Stefan Löfven att gå när oppositionssiffrorna dalade, men att corona-krisen höll honom kvar.
Vad händer om Socialdemokraterna tappar ytterligare och dalar ner mot 20 procent med Magdalena Andersson?
Vad händer vid ett regeringsskifte? Får hon sitta kvar?
Vill Magdalena Andersson, med sina sturska självbild som ledaren för det av framtiden utvalda partiet, i så fall nöta på oppositionsbänken fyra år till valet därpå?
Eller blir hon en parantes både som partiledare och statsminister?
Rolf van den Brink, ansvarig utgivare
rolf@dagensopinion.se
Dela inlägg
Rolf van den Brink
DO JOBB
Till Sveriges Ingenjörer, landets ledande fackförbund för ingenjörer, söker vi en engagerad kommunikatör med starka projektledarfärdigheter för att förstärka teamet inom rekryteringskommunikation, medieköp och kampanjer. Är...
Futurion är tankesmedjan för framtidens arbetsliv. Vi bidrar med kunskap och insikter om morgondagens jobb och arbetsmarknad och de utmaningar som tjänstemännen möter. Genom att...
Sveriges Ingenjörer, landets ledande fackförbund för ingenjörer, söker nu en webbkommunikatör som ska ansvara för lösningar runt medlemmarnas engagemang genom värdeskapande tjänster och tillhörande kommunikativa...