– Den här överenskommelsen var allvarlig i sig, men det här förslaget gör läget ännu mer allvarligt eftersom det är ytterligare branscher, till exempel personlig assistans, som är inkopplade, säger Vårdföretagarnas näringspolitiska chef Håkan Tenelius.
 
Han menar att om förslagen blir verkliga kommer det att leda till en ”valfrihet motsvarande till DDR”.
 
– Om förslagen skulle bli verklighet så innebär det att företagen som står för alternativ går mot svältdöden. Vanliga företag kan i längden inte verka inom vården och omsorg eftersom man beskär deras möjlighet så dramatiskt. Det blir omöjligt att långsiktigt klara de investeringar som behövs.
 
Enligt Håkan Tenelius borde utredningen snarare än vinster istället titta på hur företagen ska säkra kvaliteten.
 
– Privata utförare vill inget hellre än att vi ska fokusera mer på kvalitet. Det är vad som är deras konkurrensmedel, de måste vara bättre än den offentliga sektorn. Men om ingen bryr sig om att titta på det så får de ingen möjlighet att visa det och det är då myterna uppkommer om att företagen gör överskott på bekostnad av kvaliteten. Det är precis tvärtom.
 
Att utredningen går längre än överenskommelsen mellan Vänsterpartiet och regeringen tycker han inte är särskilt överraskande.
 
– Ser man det utifrån Vänsterpartiets logik så är det inte överraskande. Det är ett parti som misstror vinstgivande verksamhet i alla sammanhang, så att det skulle utvidgas till andra branscher är ingen högoddsare, säger Håkan Tenelius.
 
Samtidigt vill Vänsterpartiet egentligen gå ännu längre, tillägger han.
– Det finns de som pratar om att alla som levererar till kommuner och landsting, en marknad på närmare 1 000 miljarder, ska få samma krav. Då är vi i Sovjetunionen och det kan inte vara regeringspartiernas avsikt, för de förstår ju hur företagande fungerar.
 
Varför tror du att regeringen går ett steg längre?
– Det får andra som är bättre på att bedöma det politiska spelet avgöra, för jag är övertygad om att det är vad det handlar om. Men tittar man på hur läget är i riksdagen kan jag inte förstå hur man kan tänka sig att få igenom de här förslagen. Ardalan Shekarabis tal om att man ska försöka åstadkomma en bred uppgörelse blir närmast skrattretande när man ser hur utredningen ser ut.