Dina spontana intryck? 
– Hon hade bestämt för vad hon skulle säga. En formulering, som återkom om och om igen, och inom olika politikområden med ’det är allvar nu’, Det är en formulering hon återkommer till, säger Annika Sundström, och utvecklar:
– Inledningen var kraftfull. Hon startade väldigt starkt. Men det var en smula överraskande när Eva Nypelius (distriktsordförande, Gotland), med sin gotlandsdialekt först lägger grunden för det som är det klassiska Centerpartiet med lantbruk och gröna satsningar, så dundrar Annie Lööf in och målar snabbt upp en bild av hur motsättningarna och utanförskapet ser ut i Sverige och judiska skolor som attackeras. Hon blir avbruten av nazister i publiken.

Hur hanterade hon den situationen?
– Offensivt. Hon kändes väldigt trygg och stabil och är närvarande på scenen. Hon hanterar det väl och det underbyggde bara hennes budskap, att det är allvar nu, i den här gotländska sommarkvällen, med så många samlade och en publik som står upp för henne och skanderar ’Annie, Annie, Annie’.

Innehöll talet några nyheter?
– Nej, ingenting som inte redan hade presenterats under dagen, utsläppsrätterna för Östersjön och förslaget om ett intensivt integrationsår. Så småningom var hon också tydlig när det gäller Alliansen. Då får man läsa in hur stark alliansen är i formuleringar som ’så länge vi står upp för varandra’ och om det behövs ska stöd sökas ’på andra sidan blockgränsen’. Hon begränsar sig inte på samma sätt som Ulf Kristersson och säger att ’vi ska aldrig regera med SD’.

Fick vi någon indikation på att hon kan sätta sig med Stefan Löfven (s) i en regering?
– Nej, inte annat än att det kanske saknades en mer offensiv kritik mot regeringen.

Annie Lööf brukar gå hårt åt Stefan Löfven och socialdemokratin, hur kändes det idag?
– Hon sa det som förväntades av henne, att socialdemokratin är fyrkantig, att alla ska in i samma fålla, men det var mycket mer fokus på samhällsklimat och vad centern vill.

Var det något som överraskade i talet?
– Jag blev överraskad över hur hon inledde talet och att det inte var med grön politik. Det är integration, samhällsklimat och utanförskapsproblematik hon brinner för. Hon är kraftfull när hon pratar om det och har ett starkt tempo och tyngd i rösten. Sedan byter hon tempo och blir med svepande i sina formuleringar och mindre intressant när hon ska beskriva vården, människors sorg, det blir mycket hjärta och tårar och där finns inga konkreta förslag och det gäller egentligen också när hon pratar om jämställdhet.  

Vad saknades i talet?
– Jag noterar att om man tänker på Alliansen pratade hon inte alls om polisen, eller satsningar på skola, hon har valt att tala om integration, miljön och om företagare.

Hur vad dagsformen?

– Hon är väldigt trygg och tydlig som talare.  

Vad kommer talet att göra för skillnad?

– Det är mobiliserande. Hon fick otroligt långa och varma applåder. Linjen hon har valt att stå för med integrationen fick hon en uppslutning kring. Men de två förslagen, utsläppsrätterna och integrationsåret kommer att svepa förbi. De är bara exempel på initiativ som någon annan hade kunnat komma med.

Är det typiska Almedalsförslag, man måste presentera något och sedan är det business as usual?
– Absolut. Förslagen förvånar ingen. Däremot var det ett ideologiskt tal. Det sticker ut lite och kanske inte var lika självklart.