Sd-avhopparen om partiplanerna

Staffan Gising stod först på listan i kommunalvalet i Mariestad och på femte plats i landstingsvalet för Sverigedemokraterna. Nu har han alltså lämnat partiet och förklara detta tilltag ingående på sin blogg.

 

Bland annat beskriver han partiet som islamfientligt med medlemmar som gör vad som helst för att komma in i riksdagen, till och med går emot sina egna principer.

 

– När jag i november 2009 gick med i SD var det för att de var de enda som vågade prata om invandrarpolitik. Och i partistadgarna står det inget negativt om muslimer. Jag tycker att alla religioner och all extremism ska kunna diskuteras.

 

Staffan Gising är djupt kritisk till den retorik som förs i partiet.

 

– I stället för att kritisera all extremism väljer partiet att göra som Adolf (Hitler reds. anm.) och skylla alla problem inom invandrarpolitiken och brottsligheten på muslimerna.

 

Reaktionerna på avhoppet från det gamla partiet har varit blandade. Några håller med honom och tycker ”starkt jobbat” andra kallar honom för en svikare.

 

Han berättar att det inom partiet finns två falanger.

 

– Det finns en stark kärna i partiet som har gemensam grund att de tycker illa om muslimer. Medan det finns andra som är öppna för kritik mot annan form av extremism. Men de använder Hitler-retoriken för att vinna röster.

 

 

– Jag tror han tillhör den öppna falangen, men han har en svår situation. Eftersom han vill in i riksdagen håller han sig väl med bägge sidor. Han vill ha allas röster.

 

 

– Som man ropar får man svar.

 

Staffan Gising, som är religionsutbildad på Göteborgs universitet, planerar nu att tillsammans med andra sympatisörer starta ett nytt parti som till en början ska vara lokalt för Mariestad och Skaraborg.

 

– Vi har inget bra namn ännu, men det kommer att bli någonting i stil med Medborgarrättspartiet. För mig är religionsfrihet en självklarhet. Men lagar ska inte grunda sig på religion.

 

 

– En salig blandning av Sossarna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Men i grunden är Sverigedemokraterna ett missnöjesparti och liknar egentligen mest 90-talets Ny Demokrati.