Tidigare har Göteborg Film Festival skapat internationell medieuppmärksamhet med idéer som The World’s Most Claustrophobic Cinema med byrån Stendahls där en tittare fick uppleva filmatiseringen av Harry Martinsons rymdepos Aniara instängd i en specialbyggd sarkofag.

Under Festivalen 2021 fick en person uppleva filmfestivalen ensam på ön Pater Noster i Göteborgs skärgård. The Isolated Cinema skapade eko världen över.

I år skrider Göteborg Film Festivals hedersordförande Ruben Östlund bokstavligen in på scenen. Under en visning av hans senaste långfilm, Triangle of Sadness den 28 januari, ska han regissera publiken. Biljetterna till visningen kostar gängse 110 kronor, men alla som vill delta kommer att behöva svara på en enkät om politiska åsikter, lön och hur de ser på vad som är tillåtet iunder en bioföreställning.

–  Idén är Ruben Östlunds. Vi har också tidigare testat gränser för hur film visas. Man kan säga att det är en av hur vi jobbar och hur vi marknadsför filmfestivalen, säger Andreas Degerhammar, kommunikationschef för Göteborg Film Festival.

Vad hoppas ni på för effekt?
–  Dels kommer vi att arrangera seminarier om biografkultur. Men vi hoppas också på uppmärksamhet och en diskussion om biografen och publikens roll. Biografen är ett enskilt rum för filmvisning och det här är också en kärleksförklaring till biografen.

I en kommentar säger Ruben Östlund:

”Biografen har en unik aspekt – där tittar vi tillsammans. Att titta tillsammans ställer större krav på det som visas och ökar intensiteten i upplevelsen. Till skillnad från till exempel Frankrike och USA har Sverige en passivare publikkultur. Här gömmer vi oss i bänkraderna och tar mindre ansvar för föreställningen. Efter visningarna går vi hem utan att diskutera vad vi har sett. Den typen av biobesök är det knappast värt att lämna de individuella skärmarna för. Om biokulturen skall blomstra, nå sin fulla potential, måste publiken förstå sin roll”.