– Kungen verkar osäker och ser besvärad ut när han svarar på journalistens frågor. Det gör att han tyvärr inte låter trovärdig. Han framstår visserligen som mänsklig och sårbar vilket är till hans fördel, men han lyckas inte föra fram sitt budskap särskilt bra, säger Sofi Klang, pr-konsult på Westander.

 

Trots det, anser hon att kungen gjorde rätt i att ändå kliva fram och prata.

– Även om hans framträdande var svagt och otydligt väcker det säkert sympatier hos många.

 

Detta borde han dock gjort redan vid förra årets medieuppståndelse kring boken ”Den ofrivillige monarken”, anser hon.

– Där borde han tydligt ha dementerat påståendena. Och om han har gjort något fel borde han ta ansvar för det och be om ursäkt

 

Harald Ullman, vd Ullman PR, är av annan åsikt och tycker att kungen istället skulle lagt locket på.

– Nu gick det som jag förutspådde. Bilden blev att han ljuger. Enligt min mening har pr-konsulten Marianne Djudic lika fel som Birger Östberg, som menar att Kungen skulle berättat mer. Det mest omoraliska är att Kungen svek en polare. Mycket värre än att kolla på avklädda damer.

 

Åsa Elm, vd på Geelmuyden Kiese, förvånas inte över kungens osäkra intervju.

– Han verkar alltid obekväm i mediesammanhang, detta var inget undantag.

 

Borde han ha talat över huvud taget?

– Det var bra att han ställde upp på en intervju, då situationen var ohållbar. Risken var att han genom att inte bemöta kritiken oåterkalleligt skulle undergräva förtroendet för monarkin. Denna risk anser jag dessvärre kvarstår även efter intervjun, då han vare sig svarade eller agerade på ett tillräckligt trovärdigt sätt för att häva kritiken.   

 

Vad borde han ha gjort annorlunda?

– Han borde ha reagerat mycket tidigare och levt efter sin devis ”För Sverige i tiden”. Sverige är ett öppet samhälle, där det förväntas att offentliga personer är transparenta i sin kommunikation. Rådet om att kungen borde lära sig ljuga bättre tycker jag är dåligt.