Hur ser du på politik och politiker idag och hur det utvecklas?
– Utvecklingen de senaste 20–30 åren har präglats av två huvudsakliga förändringar. För det första har den tekniska utvecklingen gjort att händelser och tolkningar sprids omedelbart över hela världen. Det innebär att världen har blivit mindre i den meningen att något som sägs i Argentina kan få betydelse i Ungern på bara några minuter. Tidigare föreställde vi oss att samhällsutvecklingen gick långsamt. Idag är världen på ett helt annat sätt effektivt sammanlänkad, säger Sverker Gustavsson.
– Den andra förändringen är framväxten av sociala medier, där traditionella redaktörer saknas. I stället har varje individ blivit sin egen redaktör, vilket förstärker motsättningar snarare än att balansera dem. Det har haft en betydande inverkan på det politiska klimatet.
Hur har politiker förändrats?
– Politiker är i allt högre grad beroende av medial offentlighet. Enligt den liberala demokratins principer bör det finnas ett filter av redigerade medier, partier och organisationer som hanterar och bearbetar motsättningar. Men den nya tekniken har i stället lett till att dessa motsättningar skärpts. Ett tydligt exempel är USA, där de politiska motsättningarna har blivit alltmer polariserade, trots att de reella sakförhållandena inte alltid motiverar det. Den mediala tolkningen av politiska frågor förstärker motsättningar, och politiker blir fångar i bilden av opinionen snarare än i dess faktiska innehåll.
Vad menar du med motsättningar? Kan du ge exempel?
– Det finns klassiska motsättningar som kapital kontra arbete eller ekologi kontra ekonomi. Dessa är grundläggande och ofrånkomliga eftersom de speglar verkliga intressekonflikter.
– Utöver dessa finns idémässiga och kulturella motsättningar – skilda uppfattningar om hur världen bör organiseras. Demokratins uppgift är att hantera dessa genom beslut som balanserar olika perspektiv. Men när den mediala offentligheten förmedlar en bild av att ‘folket’ är en enhetlig massa snarare än en mångfald av intressen, förstärks populistiska föreställningar.
– En liberal demokrat ser samhället som en pluralitet av idéer och intressen där kompromisser är nödvändiga. Populistiska ledare, däremot, hävdar ofta att de ensamma representerar folkets vilja och betraktar sina motståndare som illegitima. Donald Trump är ett tydligt exempel: han hävdar att han företräder det amerikanska folket i singularis och ser dem han besegrat som irrelevanta.
Populistiska ledare växer fram på bekostnad av liberala och socialdemokratiska partier. Finns det även andra tendenser?
– En viktig distinktion är att ordet ’liberalism’ används i två olika betydelser. Å ena sidan finns liberala partier med en specifik ekonomisk agenda, å andra sidan den liberala demokratin som omfattar fler politiska rörelser.
Den politiska kartan kan delas in i tre system, anser Sverker Gustavsson:
diktaturer
Partier och organisationer förbjuds, som i Kina, Saudiarabien och Iran. Här har populismen inget utrymme, eftersom makten är helt centraliserad.
populistiska system
Ledare styr genom att utmåla sig som folkets enda företrädare. Detta är fallet i exempelvis Ryssland, USA, Ungern, Turkiet, Argentina och Indien.
liberala demokratier
Makten begränsas av rättsstatliga principer, fria medier, föreningsfrihet och en fungerande opposition.
– Populismens framväxt innebär att demokrati allt oftare tolkas som majoritetsstyre utan restriktioner från juridik, journalistik, vetenskap och andra institutionella motvikter. Populister ser dessa som hinder för folkviljan snarare än som garantier för demokratiska rättigheter.
Varför ser vi en ökning av populistiska ledare?
– Det finns två huvudsakliga orsaker. Den ena är de tekniska möjligheterna att snabbt sprida budskap och mobilisera stöd. Den andra är demokratins svårigheter att uppfylla de löften den bygger på.
Sverker Gustavsson utvecklar:
– Demokratin skapar förväntningar om full sysselsättning, välfärd och ekonomisk utjämning, men i praktiken är detta svårt att realisera fullt ut. Samtidigt har populismen fått ett allt större medieutrymme, vilket gör det svårare att förklara varför kompromisser är nödvändiga.
– Den populistiska retoriken bygger på föreställningen om en enkel lösning på komplexa problem. Donald Trump har exempelvis använt uttrycket ’drain the swamp’ för att motivera en utrensning av jurister, professorer och journalister, som han menar står i vägen för folkviljan. Liknande ledare finns i Argentina och flera europeiska länder.
Hur spelar teknokrati in i detta?
– Teknokrati är en reaktion på populismen. När populistiska krafter hotar att få politisk kontroll över centrala institutioner, ser vi en tendens att flytta beslutsfattande till experter och oberoende organ. Exempelvis är Riksbanken i Sverige avskild från majoritetsprincipen för att säkerställa stabilitet. Under covid-krisen såg vi ett starkt förtroende för experter, och inom ekonomin har vi en långtgående tilltro till experter inom penning- och finanspolitik, säger Sverker Gustavsson och lägger till:
– Internationellt märks detta tydligt i EU, där kommissionen och domstolarna fungerar som en barriär mot populistiska strömningar. Den teknokratiska tendensen står alltså i direkt motsättning till populismen, och de två förstärker varandra. En skicklig politiker måste balansera mellan att vara lyhörd för opinionen och samtidigt fatta långsiktigt kloka och vetenskapligt grundade beslut. Sverige har hittills lyckats relativt väl med detta, vilket kan förklara varför populismen inte är lika stark här som i många andra länder.
En del av dessa populistiska politiker, och kanske även andra, tycks ha ett annat förhållningssätt till fakta, etablerade principer och processer. De skapar ofta starka narrativ, sanna eller osanna, som tilltalar väljare som känner sig förfördelade, och de ändrar snabbt ståndpunkter på ett sätt som traditionella politiker inte kan. Dina tankar om detta?
– Ja, det är en central del av populismen. När Donald Trump talar om att ’dränera träsket’ syftar han på att avlägsna personer inom institutioner som journalister, jurister och akademiker – yrkesgrupper som han anser förvränger folkviljan genom att granska och analysera konsekvenser. Enligt hans synsätt handlar det inte om att förädla folkviljan, utan om att förvanska den. Han utmanar själva grundidén att det finns objektivt konstaterbara sanningar och rättsprinciper. En konsekvent populist menar att vad som är sant och rätt avgörs av majoriteten.
Sverker Gustavsson utvecklar:
– Det innebär en direkt kritik mot idén att det finns universella sanningar och rättsprinciper som står över den politiska makten. Denna syn underminerar vetenskap och juridik genom att reducera dem till en form av maktutövning. Om detta budskap sprids i fria medier och på sociala plattformar utan redaktionell kontroll blir det självförstärkande. Begreppet ’gammelmedia’ är ett exempel på detta synsätt – en nedvärdering av traditionell journalistik som tidigare betraktades som en garant för sanning och objektivitet.
Hur påverkar detta samhället?
– Det är en utveckling som på lång sikt kan vara djupt skadlig. Problemet är att vi kanske inte inser konsekvenserna förrän det är för sent. Samtidigt finns det motkrafter. Historiskt har vi genomlevt perioder av upplysning och motupplysning. Trots den tekniska utvecklingen och den politiska uppförsbacken finns det fortfarande många som är skolade i ett demokratiskt och liberalt tankesätt. Dessa kan komma att organisera sig, men de står inför stora utmaningar, inte minst genom hur sociala medier har förändrat informationsflödet, säger Sverker Gustavsson, och lägger till:
– För 10–15 år sedan fanns en optimism kring sociala medier och deras potential att sprida kunskap och stärka demokratin. I dag ser vi i stället hur dessa plattformar används för att forma politiska narrativ och manipulera opinioner. Trumps kampanj är ett exempel på detta, där han riktar in sig på att underminera universitet och stora medier genom att framställa dem som elitistiska och folkfientliga.
Varför reagerar inte folket och oppositionen kraftigare i USA?
– Demokraternas svar har hittills varit splittrat. Det finns en intern debatt om huruvida de ska bemöta varje enskild provokation eller låta Donald Trump ’regera sig själv till döds’. Strategin flood the zone, – att överväldiga motståndaren med en mängd utspel och attacker – har skapat en situation där det är svårt att snabbt orientera sig i det politiska landskapet.
– En positiv aspekt är att domstolarna hittills har upprätthållit rättsstatens principer. Trump har öppet föraktat det juridiska systemet och dess roll i maktdelningen, men det har visat sig vara en av de starkaste institutionerna i USA.
Vilken roll har medierna?
– Medierna, särskilt kvalitetstidningar och public service, har en central uppgift i att upprätthålla principerna om sanning och rätt. Men de står inför stora ekonomiska utmaningar. Reklamintäkterna har försvunnit till sociala medier, och prenumerationer räcker inte för att finansiera oberoende journalistik. Frågan är vad som händer när traditionella medier försvinner. Om finansieringen av public service ifrågasätts och tidningarna inte överlever, riskerar vi en utveckling där endast sociala medier återstår som informationskälla. Detta skulle ytterligare förstärka populistiska narrativ.
Hur påverkar sociala medier den politiska debatten?
– Sociala medier fungerar bra för privat kommunikation, men de saknar redaktionella mekanismer som kan säkerställa korrekt information. När de blir en primär kanal för politisk debatt riskerar de att driva en negativ utveckling för demokratin. Plattformarna har kapats av aktörer som använder dem för att sprida propaganda i stor skala, och de ekonomiska intressena bakom sociala medier motverkar reglering. Politik hör inte hemma på sociala medier i den meningen att den där saknar de strukturer som krävs för en informerad och saklig debatt. När var och en blir sin egen redaktör, utan faktagranskning och ansvar, får vi en situation där desinformation och känslomässiga narrativ dominerar. Det leder till att den politiska debatten blir en fråga om identitet snarare än sakpolitik.
Är detta en ny utveckling, eller har det alltid varit så?
– Populism och förakt för liberala principer är inget nytt. Redan på 1800-talet uppstod rörelser som menade att folket är en enhetlig grupp med en gemensam vilja, i motsats till den liberala idén om mångfald och kompromisser. Dessa idéer låg till grund för fascismens framväxt och fick ett stort bakslag efter andra världskriget.
– Under efterkrigstiden byggdes demokratiska institutioner för att förhindra att historien upprepades. Författningsdomstolar, oberoende centralbanker och andra teknokratiska strukturer inrättades för att skydda demokratin från populistiska krafter.
– Den senaste utvecklingen kan ses som en återkomst av dessa tendenser. Perioden mellan 1945 och 1990-talet var en parentes där demokratin uppfattades som självklar. Nu ser vi hur populismen återigen utmanar de liberala inslagen i demokratin genom att ensidigt betona majoritetsprincipen.
Om vi blickar framåt, vad ser du för möjligheter och risker?
– Om vi inte kan skapa en motrörelse finns risken att den demokratiska utvecklingen fortsätter att försvagas. Det finns dock anledning till visst hopp – historiskt har upplysningsideal återuppstått efter perioder av motgångar. Men det kräver att vi är medvetna om hoten och aktivt arbetar för att försvara de institutioner och principer som garanterar demokrati, vetenskap och juridik, säger Sverker Gustavsson.
Dela inlägg
Utvalda kategorier
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.