(M)-avhopparen: Jag kritiserar makten, inte Moderaterna

– Ni journalister älskar att måla upp kritik mot ett enskilt parti eller en person, men boken har vare sig med person eller parti att göra, det handlar snarare om det strukturfel som finns, säger Anne-Marie Pålsson.

 

I sin nya bok ”Knapptryckarkompaniet – en rapport från Sveriges Riksdags” skildrar hon makten i riksdagen och sina erfarenheter därifrån som moderat riksdagsledamot mellan åren 2002 och 2010.

 

I boken beskriver Anne-Marie Pålsson bland annat hur det för moderata riksdagsledamöter inte fanns något utrymme för självständighet och skriver att ”ledamöterna fungerar mest som statister, som något vackert att visa upp när demokratin behöver ett ansikte”.

 

Hon skriver också om hur statsminister Fredrik Reinfeldt (m) ska ha skällt ut riksdagsgruppen i samband med FRA-debatten 2008 när gruppen gick sin egen linje. Statsministern ska då ha sagt: ”Ni är här för att genomföra regeringens politik och ingenting annat”.

 

Det är inte första gången som Anne-Marie Pålsson kritiserar Moderaterna. I oktober i år lämnade hon partiet i protest mot att inte vill lagstifta om insyn i partibidragen.

 

Men de hårda orden till trots så menar Anne-Marie Pålsson den här gången att boken inte främst är en kritik mot Fredrik Reinfeldt och Moderaterna, utan snarare mot hela den svenska partikulturen.

– Fredrik Reinfeldt verkar inom de här strukturerna på samma sätt som alla andra partiledare gör. De agerar precis som de förväntas göra, och det hjälper inte att man byter ut partiledare. Vill man åstadkomma något så måste man se förbi de enskilda individerna och faktiskt fundera på hur strukturerna ser ut.

 

Att det är just Fredrik Reinfeldt som hamnade i skottgluggen säger hon beror på att hon inte har erfarenhet från andra partiledare.

– Men jag har haft tillräckligt många samtal med andra ledamöter för att med stor precision kunna säga att det ser ungefär likadant ut hos alla andra partier.

 

– Det handlar om makt. Politik handlar om makt. Vi i Sverige har inte velat prata om makt när det gäller politik, så därför har den svenska konstitutionen inte byggt in en ordentlig kontrollerande makt och motmakt som man gjort i andra länder, här har man tyckt att det räcker med riksdagen. Men just att man inte bevakat maktperspektivet har partieliterna ostört kunnat skapa sig en egen gräddfil och ostört kunnat shanghajat all makt till sig själv.

 

Syftet med boken är alltså stimulera till en debatt om den svenska demokratin och riksdagens ställning till den, förklarar hon.

– Om du frågar folk på gatan hur pass delaktiga de känner sig i demokratin, så gissar jag på att 99 procent säger att inte känner sig delaktiga alls.

 

Det demokratiska samtalet lyser med sin frånvaro, säger hon vidare.

– Det är ett problem. Ska man kunna ha en livaktig och fungerande demorakti så krävs det att man ständigt diskuterar den frågan, ständigt finner nya och bättre vägar att genomföra demokratin. Som Olof Palme sa så måste varje generation erövra sin demokratin.

 

– Det har mest kommit från media, och några käcka tillrop på sms och mejl. Det här sattes igång igår vid halv tre-tiden, efter att TT hade fått ut sin artikel. Dessförinnan har det inte varit någon publicitet kring det alls.

 

– Jag gick med Moderaterna 2001 samtidigt som jag kandiderade till riksdagen. Dessförinnan var jag partipolitiskt obunden, och när jag lämnade riksdagen tyckte jag att jag skulle återgå till det tillstånd jag befann mig i innan.