”Känn ingen sorg för publiceringen av storyn om Anders Borg”

Det har gått en dryg vecka sedan publiceringen av nyheten om den förra finansministern Anders Borgs urspårning på skärgårdsfesten på Husarö fredagen den 28 juli. Nu har vi någon form av facit.
 

Dagens Opinion publicerade storyn klockan 18:32 torsdagen 3 augusti. Aftonbladet hängde på cirka 15 timmar senare. Båda körde utan namn, vilket är naturligt då huvudpersonen inte hade polisanmälts och heller inte givit några kommentarer. Anders Borg var överraskande snabbt ute och trädde fram på Facebook. Det hade han inte behövt. Sannolikt hade Expressen och ytterligare någon tidning publicerat uppgifterna om skärgårdsfesten, men utan namn.  Flashback hade redan på kvällen vaskat fram hans namn, men inte kunnat bekräfta.
 

Anders Borg hade kunnat ligga lågt, kanske till och med över helgen, ta tid till att anlita landets bästa krishanterare och lägga upp en hållbar strategi för att bemöta uppgifterna. Om det nu var så att Anders Borg hade en minneslucka och inte visste vad han hade gjort, kunde han ha tagit reda på det. En sådan strategi skulle kanske ha mynnat ut i att en ursäkt var det rätta. Det var också vad Anders Borg bjöd på, men den fick snabbt kritik för att vara halvdan och inte övertygande. En medieexpert hade nog föreslagit en ovillkorligt ursäkt från Anders Borg parat med löfte om att han skulle anlita professionell hjälp för sina problem. Ut med ursäkten på Facebook och sedan intervjuer med några ledande medier. Allt för att hälla lite vatten på brasan.
 

Nu hällde Anders Borg i stället bensin på brasan. I och med att han själv bekräftade nyheten och uppgav sitt namn på Facebook blev det inte bara legitimt utan även obligatoriskt att rapportera om den förra finansministerns eskapader i skärgården, även för medier som normalt hoppar över den här typen av storys, som SVT och Dagens Nyheter.
 

Storyn är förstås oemotståndlig. De flesta kan relatera till en fest i skärgården. De flesta kan relatera till en vad det verkar något förvirrad, men vänlig och skicklig före detta finansminister som får spel, visar sitt kön, drar andra män i könet och hotar värden.
 

Inledningsvis fungerade Anders Borgs ursäkt på Facebook. Det sprutade in stödkommentarer från tunga partikollegor. Men det dröjde inte förrän debatten i stället kom att handla om huruvida det verkligen var okej att stöda en person som hade agerat och uttryckt sig som Anders Borg.

Ljuset föll tungt på Moderaternas usla mediehantering. För det första verkar Anders Borg på fullt allvar tro att han själv, kanske med hjälp av sin sambo, ska reda ut krisen. Det funkar sällan. De flesta behöver hjälp av någon som kan se situationen kyligt och neutralt utifrån. För det andra verkar han inte ha förstått att någon namnpublicering inte skulle ske. För det tredje visar situationen att Moderaterna saknar en central mediestrateg för partiets mediehantering. En sådan strateg hade i detta läge snabbt gett partimedlemmarna rådet att hålla sig bort från Anders Borgs öden. Att en tidigare finansminister sextrakasserar på en skärgårdsö är knappast en fråga för dagens Moderater. Men efter att partiets rättspolitiska talesperson Tomas Tobé givit sitt stöd till Anders Borg på Facebook hamnade frågan rakt i knät på partiet. Partiledaren Anna Kinberg Batra kommenterade att hon ”ser mycket allvarligt på anklagelserna mot Anders Borg”. Varför? Det naturliga hade väl varit att säga att ”Vi respekterar Anders Borg för hans insatser som finansminister, men han har lämnat politiken och därför kommenterar vi inte vad han gör nu”.

Händelserna i skärgården och Moderaternas sätt att hantera uppgifterna visar också att något verkar vara sjukt i Moderaternas partikultur. Anders Borg får ett tämligen oreserverat stöd från många partimedlemmar för att ha sextrakasserat folk på en skärgårdsö. Som om beteendet är okej, så länge det inte kommer ut. Det för tankarna till de två medarbetare som i december fick lämna kommunikationsavdelningen efter att en av dem kallat socialminister Annika Strandhäll för ”hora” i en testständning som av misstag sändes live på Youtube. Moderaterna verkar hålla sig med en utdaterad machokultur. Då och då kommer den i dagen, som när Tomas Tobé på kongressen i Karlstad lovar att partiet ska bli det hårdaste batongpartiet.  
 

Anders Borg har en stor del i denna machokultur. Trots sin något oskuldsfulla framtoning var Anders Borg en fullfjädrad maktspelare, som inte la fingrarna emellan när det gällde att utföra en del av partiets lite smutsigare arbeten. Flera tunga Moderater berättar att de inte är förvånade över att den ex-minister som spårat ut på en skärgårdsö visade sig vara just Anders Borg.
 

Till varje nyhet som väcker uppmärksamhet följer idag ett helt paket av redaktionella inslag. Så dras Anders Borg-storyn genom genusfiltret, den dissekeras av de rättspolitiska experterna, analyseras av de politiska tyckarna, sedan kommer krishanteringsproffsen och krishanteringsexperterna. Och Expressens Britta Svensson kommer med krav på att Anders Borg ska polisanmälas. Advokaten Elisabeth Massi Fritz kommer snabbt med krav på att Anders Borg borde kontakta polisen.

På det följer alla som driver egen kanal, som bloggarna, och gemene man på Facebook och Twitter.  

Det efterföljande paketet bygger sitt material på de artiklar som skrevs först, i detta fall Dagens Opinions och sedan Aftonbladets. Aktörerna som vinklar och tycker till i efterhand har ofta inte ens haft någon kontakt med personerna som varit inblandade i händelsen. Det är en ganska otäck upplevelse att se hur mycket det tycks och tänks om saker, av folk som i många fall inte har gjort någon egen research.

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg fångar det fint men antagligen ofrivilligt i ett blogginlägg.

Först skriver hon i affekt om alla som inte har koll på läget: ”Alla de som nu kommenterar och ger uttryck för mer eller mindre starka och känslosamma synpunkter, var de med på skärgårdsfesten? Är det någon av alla dessa krönikörer och skribenter som har en aning om vad som ägt rum?”
 

Sedan gör själv samma sak genom att vad det verkar totalt grundlöst påstå att medierna inte har på fötterna: ”Det smaklösa frossandet i rykten om sexuella övertoner anstår inte public service och annan seriös media”.
 

Som ett eget paket på posten kommer alla som tycker till om hur medierna skötte bevakningen, utan att de så att säga själva var på plats.

Expressens kolumnist Lotta Gröning tar i så det skriker och larmar:

 

”Det var Dagens Opinion som satte riktmärket för drevet på Anders Borg” och vidare ”Jag kallar det för ett Hänt i Veckan-syndrom. I skvallertidningar behövs bara rykten och så hittar de på en story som säljer.”
 

Skvaller och rykten är just vad Lotta Gröning själv verkar ägna sig åt. Hon ringde i alla fall inte oss och kollade vad vi hade för källor och hur vi följt upp och bekräftat dessa. Anders Borg hade gott om tid på sig att höra av sig till oss och ge sin version, men det gjorde han inte. Varken han eller någon annan har dementerat storyn.
 

”Vi kan inte låta pöbeldomstolar döma människor”, skriver Lotta Gröning. Tobias Wikström skriver i Dagens Industri: ”Domen över Borg fälldes för snabbt”.
 

Dömd? Är det så enkelt? Anders Borg har fått åtskilligt stöd i både medier och sociala medier. Han har tappat feta uppdrag, men kommer sannolikt att få nya. Hans gärningar diskuteras och synas liksom den kontext han verkar i. Varför skulle inte det kunna göras? Förstört för sig har han gjort själv. Medierna har återgivit vad han som en av Sveriges tyngsta personer inom politik och affärsliv gjorde den där kvällen bland barnfamiljerna.
 

Medierna reagerar reflexmässigt på kritiken med att gå i försvar och i mentalt baklås. Som Aftonbladets chefredaktör Sofia Olsson Olsén som skriver så här om vad som gäller för Aftonbladets bevakning av personer som ”åtnjuter andras förtroende”:
 

”Det är oerhört fint att få leda och representera andra, men i det ingår också ett vidsträckt ansvar.  Oavsett om du befinner dig i ett officiellt sammanhang eller på en privat tillställning. Ibland även om du befinner dig i din verkligt privata sfär, innanför hemmets väggar.”

Vad menar hon? Ska inte folk få göra vad de vill hemma, utan att det riskerar att hamna i Aftonbladet?

Varför krångla till allt?

Nyheten om Anders Borg hanterade i alla fall vi, och jag tror även Aftonbladet, som en klassisk nyhet. Vi stämde av med en handfull olika uppgiftslämnare. Vi gav huvudpersonen möjlighet att kommentera. Vi bedömde konsekvenserna av en publicering körde ut den.

På nyheten följde sedan en till stora delar oresearchad svans av åsikter och vinklingar i medier och sociala medier, som vi inte kan ta ansvar för.

Men efteråt fick vi också en grym diskussion om Moderaternas machokultur, om vad som är okej och inte okej att göra för personer med offentlig ställning, om hur män tilltalar kvinnor, det tuffare och mer amerikaniserade affärslivet. Vår demokrati och även Anders Borg kanske kan utvecklas en smula.

Vi vänder på det. Om den här typen av nyheter inte kan publiceras? Får vi över tid en bättre värld då?

 

Rolf van den Brink, ansvarig utgivare för Dagens Opinion