Den 15 februari skulle utredningen var klar. Men nu har utredaren Mats Melin begärt uppskov.
– Det finns anledning att tro på några veckors förlängning, men inte allt för lång tid framåt. I början av mars får vi lov att vara klara, säger han.
Till skillnad från en vanligt statlig utredning ledd av en person, är den parlamentariska kommittén ett forum där det diskuteras flitigt. Och det är just vad det görs i detta fall. Och det gäller särskilt den del som handlar om behovet av ökad transparens när det gäller kontakter mellan politiska beslutsfattare och lobbyister.
– Diskussionerna pågår alltjämt.
Kan du ge en bild av var ni står i utredningsarbetet?
– Det vill jag ogärna göra. Jag ska inte ens försöka skissa på hur de diskussionerna pågår innan vi närmar oss slutliga ställningstaganden.
Tittar ni på hur andra länder har infört liknande register?
– Ja. Det är naturligtvis en betydande del av bakgrundsarbetet. Det finns två spår i det. Vi försöker få en bild av de internationella och europeiska rekommendationer, uppmaningar och dokument som finns. Dels försöker vi se hur andra länder har löst de frågor som infinner sig om man skulle vilja införa en reglering.
Är Finland särskilt intressant att titta på?
– Ja, det är särskilt intressant i den meningen att det är ett nordiskt grannland med en kultur och förvaltningstradition som påminner om den svenska. Ett särskilt intresse för hur den lagstiftningen ser ut, kan jag absolut säga finns.
Kan man säga något om hur det står till med samstämmigheten bland politikerna i den parlamentariska kommitteen?
– Nej, det vill jag inte uttala mig om.
Är det mycket bråk?
– Nej, det vill jag inte påstå. Men jag vill inte uttala mig om kommitteens inre överläggningar och i vilken anda de förs, säger Mats Melin.
Finland har haft sin första rapporteringsperiod efter sommaren sedan registret infördes. Dagens Opinion pratar om saken med Pete Saarnivaara, ordförande för kommunikationsbyrådivisionen i Marketing Finland.
Det finska registret har visat sig medföra problem, fyra stycken som han ser det:
– En stor del av lobbandet exkluderas eftersom publika organisationer inte behöver vara med. Men ingen tror ju att välfärdsområdena eller kommunerna inte lobbar. De lobbar en hel del. Nu behöver bara välgörenhetsorganisationer, intresseorganisationer och privata företag rapportera. Så här ska ni inte göra i Sverige.
– Lagstiftning är komplex och lämnar mycket utrymme för tolkning. Myndigheten (Statens revisionsverk) som ansvarar för registret har svårt att svara på frågor om vad som är rätt och fel. Som chef för en byrå, har jag ingen aning om jag agerar lagligt eller olagligt.
– Byråkratin kan bli omfattande. Säg att det finns en liten sportklubb som har parlamentsledamöter i styrelsen, med säg en deltidsanställd, de har lätt mer än fem kontakter med politiker, och måste i varje fall avgöra vad som ska rapporteras in.
– Olika regler för inhouse-lobbying och extern lobbying, där företag och myndigheter som lobbar behöver rapportera efter över fem kontakter med politiker medan pr-konsulter måste rapportera om alla sina råd och allt nätverkande.
Har du haft någon kontakt med den svenska parlamentariska utredningen?
– Nej. Jag vet att de tittar på det finska systemet. Men om jag de tog kontakt, skulle jag säga att ökad öppenhet alltid är av godo, men repetera inte våra misstag.
Rolf van den Brink
en längre version, som även tar upp frågan hur ett lobbyregister påverkar arenor som Almedalen, finns i den senaste utgåvan av Veckans Brief, se länk
Dela inlägg
Utvalda kategorier
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.