Forskningsreaktorn klyver de politiska blocken

KTH-professorn Janne Wallenius har, medvetet eller ej, fått en kuriös roll i svensk energipolitik. Inte bara leder han högskolans avdelning för reaktorfysik – i den egenskapen även en drivande kraft bakom forskningsprojektet Electra. Han har dessutom gjort två mandatperioder som kommunpolitiker i Vänsterpartiet, ett parti som uttryckligen säger nej till såväl kärnkraft i allmänhet, som till Electra-projektet i synnerhet.

– Vi vill inte ha Electra-projektet. I stället vill vi att de här pengarna ska satsas på förnybar energi och energieffektivisering, säger Jens Holm, riksdagsledamot för Vänsterpartiet.

Electra är namnet på den forskningsreaktor som nu ligger på ritbordet vid KTH, Chalmers och Uppsala universitet. En färdig testanläggning antas kunna vara i bruk 2023, och föreslås placeras i anslutning till Oskarshamnsverket. Tekniken innebär, i en lekmans ordalag, att reaktorn kyls med smält bly, inte vatten, och antas också ha fördelen att kunna ta tillvara på uttjänt kärnbränsle.

 

– Det här innebär att man får ut 100 gånger mer bränsle, det vill säga att du utnyttjar naturresurserna hundra gånger bättre. Det betyder att du minskar mängden högaktivt kärnavfall till 1 procent, och att förvaringstiden för återstående avfall blir mindre än 1 000 år, säger Janne Wallenius.

 

Detta är en av fördelarna som forskarna ser. En annan är säkerheten. Eftersom bly i sig själv är ett effektivt strålskydd, utgör själva kylsystemet en barriär i händelse av olyckor. Tekniken, menar Wallenius, användes i Sovjet, men medförde då också utmaningar då bly är korrosivt. Denna problematik har dock svenska forskare nu lyckats adressera, varför Wallenius tror att Electra-projektet kan ha internationell potential.

 

– I Sverige har vi en unik kompetens inom stålutveckling, och det här skulle kunna bli en av Sveriges stora exportprodukter. Jag tycker det är intressant, säger Janne Wallenius.

 

Wallenius betraktar Electra-projektet som ett potentiellt paradigmskifte, men som ännu inte har lyckats sätta färg på den politiska debatten. Om en grund till kärnkraftsmotståndet är rädslan för olyckor, så är en annan de hittills närmast oöverblickbara slutförvaringstiderna. I den mån Electra-projektet blir framgångsrikt, skulle åtminstone den senare utmaningen reduceras påtagligt.

 

– En del politiker som jobbar med energifrågor och som har följt forskningen känner till att med vår nya teknik så behöver man inte förvara avfallet i 100 000 år. Men det finns fortfarande de som tror att det är direkt förvaring i 100 000 år som gäller, säger Janne Wallenius.

 

Själv har han försökt göra utbildningsinsatser inom sitt parti, men uppenbarligen utan att få större gehör.

 

– Jag har försökt föra upp den här frågan inom Vänsterpartiet och berättat om möjligheterna, men det har inte fått något genomslag, säger han.

 

Ur tillverkningsindustrins perspektiv är frågan högst relevant. Subventionerna av vindkraft har lett till en kraftig utbyggnad av den svenska energiproduktionen, där ”möllorna” i dag står för nära 7 procent av elproduktionen. Enligt aktuella prognoser förutspås denna andel ha fördubblats 2020. Detta har förvisso ökat utbudet av elektricitet, och därmed satt press på priserna, men industrins käpphäst handlar alltjämt om effekten. Med andra ord, vad händer de dagar då det mot förmodan inte blåser?

 

– Vi måste ha en buffert, det krävs en viss effekt för att du inte ska få blackouts. Nu har vi en effektbrist som uppkommer runt 2025. Alla känner till det, alla säger det, men ingen vill ta i frågan, säger Mats Gustavsson, energiansvarig på Boliden och vd för Energikraft, industrins gemensamma utvecklingsbolag.

 

Det som krävs är, med andra ord, en tillförlitlig reglerkraft, och här förs nu en akademisk debatt om huruvida befintliga resurser är tillräckliga för att väga upp den mer volatila vindkraften. Sverige har av tradition förlitat sig på vattenkraft och kärnkraft, som vardera står för omkring 40 procent av den svenska energiproduktionen. Båda energislagen står nu inför sina respektive utmaningar: För vattenkraften föreslås nya miljöprövningar, vilket inom energibranschen befaras leda till att produktionen minskar. Inom kärnkraften bottnar problemet i åldrande reaktorer, och en högst tudelad politisk syn på energislagets framtid.

 

Enligt Mats Gustavsson efterfrågar nu långsiktiga spelregler för en ansiktslyftning av kärnkraften, varför han också betraktar Electra-projektet som ett lovvärt initiativ.

 

– Idén tycker vi är fantastiskt bra. Svensk industri var världsledande på det här, och nu har vi tappat bort det. Det vore otroligt bra om vi kunde återuppta det, säger han.

 

Electra-projektet landade på utbildningsdepartementets bord under våren, och frågan är nu på remiss hos Vetenskapsrådet (Läs ansökan här). Det står dock klart redan nu att stödet för projektet inte går längs med de blockpolitiska linjerna. Miljöpartiet och Vänsterpartiet säger nej på förhand, och det gör även Centerpartiet. Kristdemokraterna säger ja, medan Moderaterna och Socialdemokraterna båda vill invänta remissvaret från Vetenskapsrådet.

 

Sverigedemokraterna, i den mån något parti vågar samarbeta med dem, sällar sig dock till förespråkarna.

 

– Vi ser positivt på möjligheten att forska kring nästa generations reaktorer, och tycker det är viktigt att Sverige är i framkant, säger Martin Kinnunen, presstalesman hos Sverigedemokraterna.

 

Inom såväl industrin som fackföreningsrörelsen lyfts nu kraven på en svensk energikommission, men till dess hänger hela Electra-projektet förhållandevis löst.

 

– Visst är det så, säger Janne Wallenius.
 

jacob@industripolitiken.se