Dagens Opinion får en pratstund med Lars Nord i anslutning till Tidningsutgivarnas seminarium om hur medierna bevakar politiken.
Hur har fokuset ökat på person i den politiska bevakningen?
Det är större fokus på partiledarna, och flera av dem är större än sina partier. Vi har fått en medialiserad demokrati, där partiledaren måste ha karisma och fungera offentligt. Det krävs en viss typ av ledare, som även fungerar i ickepolitiska sammanhang. Det är en del av uppgiften.
 
Varför har det blivit så?
Den politiska bevakningen handlar mer om det politiska spelet, vem som gör vad. Formen har blivit viktigare än innehållet. I sådan journalistik är partiledaren en viktig aktör. Det är enklare för medierna att skriva om mätningar och personerna.
 
Varför har speljournalistiken tagit över från sakfrågorna?
Det är svårt att vara först med en politisk nyhet i dag. Däremot kan medierna presentera egna uttolkningar av nyheten. Rapporteringen måste också vara engagerande, lönsam och spännande och locka en publik.
 
Vem tjänar på att den politiska bevakningen blivit mer personifierad?
Det finns inga belägg för att vi röstar på en person. Om man väljer mellan 2-3 liknande partier, kanske partiledaren påverkar på marginalen. Gudrun Schyman är en färgstark person som lockar stor publik, men det visar sig inte i antalet väljare för Feministiskt Initiativ.
 
Du talade under seminariet om att medierna utser en "vinnare" under valkampanjen, och att detta påverkar valutgången. Vem är årets vinnare?
Hittills har Anders Borg och Maria Wetterstrand haft mest medvind, på helt olika grunder. Borg har klarat krisen bra, och han upplevs som något mer än en politiker. Trenden visar att det vanligtvis händer något i augusti som skapar nya vinnare. Under valet 2002 var det Lars Leijonborg som fick bra betyg efter en debatt, vilket fick stor effekt. Men det finns ingen given tidpunkt när "vinnarna" utses.