Hennes väg framåt som fullblodspolitiker var utstakade. Men vägen stängdes efter bråket på den där krogen den där kvällen på Stureplan i Stockholm 29 januari 2006. Idag är hon fast anställd rektor för Vindelns Folkhögskola.

Hon släpper inte politiken eller partiet helt. Med sin sambo Thomas Hartman skrev hon boken Vem bryr sig, som handlar om personer som hamnat utanför välfärden. Den delar ut kritik till höger och vänster.

– Vi har fått mycket respons. Det finns en vilja att diskutera den här typen av frågor. De flesta känner någon som har problem även om man inte pratar om sin psyksjuka syster eller om dottern som blir slagen av sin man på middagsbjudningarna.

– Boken tar upp samhällskritik i stort och det berör hela linjen. Så de kontakterna får vi också. Det finns människor också hos moderaterna som brinner för att komma till rätta med den här typen av problem.

– Vi har också varit i partiet och pratat. Det är naturligtvis roligt och framåtsyftande. Många som är engagerade politisk brinner för den här typen av frågor, men det blir lätt så att man fastnar i byråkratin när man fått sina kommunala förtroendeuppdrag. Det finns en vilja till förändra, men det glöms lätt bort.

– Det vet jag inte. Det är ganska tufft med småbarn. Men det finns idéer, men då kanske mer internt om socialdemokratins visioner och mer ideologiskt vinklat. Vart partiet är på väg är intressant. Vad är ambitionen och vilket samhälle ska byggas? Det är inte alltid tydligt, kan jag tycka

– Under en period har det varit det. Det är väl oppositionsrollen som är ovan för partiet. Man har fokuserat väldigt mycket på att opponera mot högern i stället för mot orättvisorna. Då finns det en risk att Socialdemokraterna  tappar bort sig själva. Då sköter någon annan agendan. Men där har det skett en förbättring. Fackförbundsfrågan har lyfts. Lampan har riktats på mest utsatta. Och det är ju uppgiften.

– Jag ska åka ner på vallägret nästa vecka så får vi väl se. Men de är duktiga och det är många som engagerar sig. Jag tror SSU har en viktig roll att fylla gentemot de yngre väljarna. De behöver ha ett fokus på de mest utsatta människorna.

– Jag skriver och föreläser. Jag har inga förtroendeuppdrag. Det är ett ideellt engagemang.

– Nej, just nu har jag ett otroligt bra jobb. Jag är glad varje dag jag åker dit. Och jag vill ha tid med småbarnen. Även om jag kan sakna politikens förändringsmöjligheter. Verktygen man har är väldigt starka.