Hösten 2023 skrev facket ett brev till Miljöpartiets valberedning där Märta Stenevis ledarstil kritiserades. Dagens Nyheter hade tagit del av brevet med en påföljande mediekris som hanterades av Miljöpartiets kristeam. Samtidigt for Märta Stenevis barn illa. Hon valdes likväl som språkrör på kongressen i november 2024 blir hon omvald. I januari 2024 sjukskrev hon sig för att avgå i februari. Efter sommaren 2025 lämnar hon även sin riksdagsplats.
I boken ”Andas. Överlev.” (Forum, ger hon en bild av att hon aldrig fick ta del av kritiken i brevet, en tystnadskultur i partiet och att det inte fanns någon beredskap i partiet för att hantera en konflikt som har sin grund i att ansvars och mandat-förmedling mellan tjänstemän och politiker inte är tydlig i Miljöpartiet.
Du verkar ha haft det jobbigt?
– Ja, det var tufft under den hösten.
Hur känns det idag?
– Det känns ju bra att boken är ute och bra att det finns något viktigt att berätta runt arbetsplatser, arbetsmiljö och vad den här tystnaden kan göra med människor. Hur destruktivt det kan vara när det blir tyst. Det känns viktigt att få prata om det.
Har du reflekterat över något du hade kunnat göra annorlunda?
– Ja, det är klart att jag har gjort det. Jag har ägnat många månader åt att grubbla över just det. Det jag hela tiden kommer tillbaka till, är att jag inte har fått några svar på vad man egentligen har upplevt som problem. Det har gjort det väldigt svårt för mig att komma åt problemen. Jag har tänkt mycket på om jag på andra sätt hade kunnat få till de där samtalen, säger Märta Stenevi, och lägger till:
– Men framförallt har jag reflekterat över att det behövs strukturer som finns på plats när en kris uppstår och att man arbetar systematiskt med arbetsmiljön utifrån öppenhet och behovet av dialog. När alla anklagelser blir anonyma och ospecifika är det väldigt svårt att hitta lösningar. När det fortsätter och rullar på, och det aldrig kommer fram någon konkretion eller något riktigt samtal, då blir det svårt att komma ur situationen. I efterhand är det något jag tar med mig framåt och att det är viktigt att prata om. Det handlar inte om enskilda personer utan om vilka strukturer man har för konflikthantering och hur man jobbar med arbetsmiljön på ett hållbart sätt.
Är politiska organisationer annorlunda än företag och andra organisationer, till exempel verkar det lättare för politiska personer att höra av sig till medier?
– När det gäller medier är tröskeln nog lägre i ett politiskt parti. Man har mediekontakter och det är lätt att skicka ett sms och så. När det gäller tystnadskultur tror jag inte att det är specifikt för politiska partier och jag tror inte heller att det finns samma problematik i alla partier heller. Det ser olika ut, man har olika utmaningar. Däremot tror jag att det i organisationer där man har en önskan om att vara snäll, finns en stor risk att tappa det systematiska, att snällheten övergår i tystnad och organisationen därmed inte tar tag i konflikter och inte möter dem öppet, utan snarare försöker smussla undan, prata runt och föra samtal i olika rum. Den tystnadskulturen blir väldigt destruktiv och det tror jag inte är unikt för politiska partier. Jag tror att det är ganska vanligt faktiskt. Det är också därför jag skriver detta. Det är inte bara för Miljöpartiets skull. Det är viktigt att beskriva hur svårt det är att som ledare hålla balansen i en sådan situation. Jag hade också ett svagt mandat att göra något åt situationen.
Hur menar du med ’svagt mandat’, du var ju ändå partiledare?
– Nej, jag var språkrör. Det är en annan roll där förväntningarna från både samhället utanför, men också inifrån partiet, är att man ska vara ledare, men de formella mandaten är svaga.
Vilka har de formella mandaten i Miljöpartiet?
– De är delade på ganska många och det har funnits en ideologisk önskan om att ha det så, att man både har en partistyrelseordförande, språkrör och en partisekreterare som är direkt vald av kongressen. Man hade två (partisekreterare) men har nu gått ner till en som sitter på många små, formella mandat. I det uppstår också mycket informellt makt. Och informell makt har med sig problematiken att den har mycket inflytande men det blir svårt att utkräva ansvar. För spåkrören finns problematiken att man har ett väldigt stort ansvar för verksamheten och hur det går, för resultaten. Men språkrör har svaga mandat att faktiskt styra arbetet och sätta prioriteringarna. Där finns ett glapp mellan ansvar och mandat.
I boken berättar du om ’cheferna’ i partiet, är det gruppledare, kanslichef och den typen av funktioner du tänker på då?
– Det jag pekar på är bristen en tydlighet i strukturerna. När beslutsstrukturerna blir otydliga, uppstår glapp och informella mandat där man inte behöver ta ansvar. Det handlar inte om personer, det vill jag vara väldigt noga med att understryka. Det här är ett strukturproblem som uppstår när det är otydligt. Beroende på omständigheter kan man få det att funka bra. Det går naturligtvis att jobba med informell makt. Problemet är att när det uppstår en konflikt eller uppstår skav, då finns det stora brister i en sådan struktur det inte finns något som kan fånga upp konflikten, ta hand om den och lösa den. Jag vet fortfarande inte riktigt vad det var för anklagelser som riktades emot mig. Men det handlade mycket om att vi inte kunde hantera konflikterna. Vi hade kunnat ha helt andra samtal om vad man upplevde som problem och jag hade haft helt andra möjligheter att tala om vad jag upplevde för problem med vårt arbetssätt. När de samtalen inte fanns blev det snabbt väldigt svårt.
Om man inleder en dialog med att gå ut i DN, är det då en fråga om samtal?
– Det är ju en svår start på ett samtal.
Var det en ren attack, var det ingen som egentligen ville föra ett samtal med dig?
– Jag har valt att inte spekulera i varför de har gjort som de har gjort. Motiven är deras, jag kan inte svara på det eftersom jag inte har fått veta vad det handlade om. Det jag kan konstatera är att jag inte fick ha några sådana samtal. Jag pekar också på att en valberedning inte kan lösa konflikter på en arbetsplats. Sedan hade man kunnat hoppas på att det hade förts samtal efter det om hur vi ska lösa de problem vi upplever. Men, nej, det skedde inte.
Du beskriver ett parti där folk inte verkar våga stå för sina åsikter, hur har partiet blivit sådant?
– Jag upplevde det i den här organisationen, men det är inte unikt för Miljöpartiet. Det jag är angelägen om att prata om är inte det som specifikt för partiet utan det som strukturellt viktigt. För att det förekommer i många fler organisationer.
Hur upplevde du att medierna agerade som publicerade uppgifter som inte du verkar ha känt till?
– Medierna får uppgifter från uppgiftslämnare som vill vara anonyma. Det är i sig inget konstigt. Jag har ingen kritik mot medierna. Det jag hade önskat var att inte så många hade pratat anonymt med media utan lyft sina åsikter med mig.
Finns den kultur du beskriver kvar i Miljöpartiet?
– Det kan inte jag svara på. Det är bra stämning på kansliet och jag hoppas att man har tagit tag i några av de här problemen. Men brister i strukturen syns sällan innan något bränner till. Där hoppas jag ändå att man vill prata om vad som hände då, för att ha det med sig framåt. Jag hoppas att alla har det bra nu, men om det uppstår en konflikt ska man ju ha en annan beredskap och hantering. Det är min stora önskan att det ska komma till ett samtal både i den här och andra organisationer så att inte konsekvenserna blir så förödande.
Dela inlägg
Utvalda kategorier
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.