”Om att Stefan gör en Fredrik – med stängda hjärtan”

När Fredrik Reinfeldt 16 augusti 2014 håller presskonferens inför sitt sommartal och berättar om ”öppna era hjärtan”, var det nog få journalister på som förstod vad talet skulle leda till. Reaktionerna blev lite förvåning och förvirring, så en axelryckning och vidare till nästa jobb. Externt hyllades Fredrik Reinfeldt för att han stod upp för asylsökande, migration och integration. Internet i partiet, kom beskeden som fullständiga nyheter. När Stefan Löfven presenterar partiets stramare migrationspolitik, jublas varken internet eller externt, ja möjligen lite tyst hos LO.  
 

Politik är att vilja, myntade S-ledaren Olof Palme.  Myntets baksida är att politik också är att vilja vinna val. Och när inget får opinionssiffrorna att röra sig, går det att försöka sig på en game changer, ett drag som skakar om på spelplanen. Helt klart var det vad Fredrik Reinfeldt försökte sig på med ”öppna hjärtan” 2014. Hade opinionen gått åt rätt håll hade knappast Stefan Löfven lanserat ”stängda hjärtan” 2018. De två partiledarna verkar ha gjort samma analys, att det var i migrationsfrågan valsegern fanns och att de i ett sista desperat försök att ändra opinionen ställde frågan på spets.

Lår oss fundera på likheter och olikheter mellan 2014 och 2018. 

likheter
* Både Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven gick ut med sina kontroversiella budskap utan att förankra det brett i partiet. Bara ett fåtal kände till kursomläggningarna. Partimedlemmarna som ska jobba i valet blir överkörda.  

* Båda väljer migration och invandring i försöken att vända opinionen. Därmed lät sig både  Moderaterna och Socialdemokraterna dansa efter Jimmie Åkessons pipa. 

* Båda utspelen kommer efter en lång stiltje i väljartillväxten och i ett läge där samarbetspartners som Miljöpartiet och Kristdemokraterna inte levererar heller.

* Båda utspelen sänder chockvågor genom valorganisationerna.

* Båda gör ett för stunden hyggligt politiskt korrekt budskap, alltså ett budskap som ligger i linje med den breda opinionen.  

 

skillnader
Stefan Löfven, tycks gå på partistrategernas linje –  Fredrik Reinfeldt gick efter eget och möjligen den dåvarande finansministern Anders Borgs huvud.

Stefan Löfven går ut med förslaget fyra månader före valet, till partiets förvalskampanj – Fredrik Reinfeldt med mindre än en månad kvar.

Fredrik Reinfeldt försöker erövra S- och MP-väljare – Stefan Löfven riktar sig till alla som överväger SD.

Fredrik Reinfeldt ser sannolikt även chansen att gå till historien som partiledaren som värnar asylrätten in i det sista – Stefan Löfven får smuts, om inte blod på händerna, trots att han hade kunnat be migrationsminister Heléne Fritzon (s) göra jobbet och bära ut budskapet på egen hand.
 

Stefan Löfven får partiets kringorganisationer emot sig, men har chansen att vinna dem tillbaka om opinionen vänder – Fredrik Reinfeldt mötte inte samma motstånd.

Alliansregeringen saknade kraftfull politik att gå till val på 2014 och då kunde ”öppna hjärtan” dominera dagordningen – Socialdemokraterna har chansen att presentera kraftfulla förslag som väger upp riskerna med ”stängda hjärtan”.

Just nu ser det lite oskickligt ut för Socialdemokraterna. Tanken var att föra ett tvåfrontskrig mot SD och M och under den senaste månaden har Socialdemokraterna jobbat hårt på att pressa in SD och M i samma båt. Nu pressar partiet vad det verkar ner sig självt i samma båt. Och bara en på båten kan bli kapten. Båten styr dessutom med full fart mot ganska mycket av vad en ”feministisk regering” står för. Hur ofta kommer det  begreppet att användas valrörelsen 2018?
 

På sikt mer oroande för Socialdemokraterna är att Stefan Löfven just verkar sakna en inre kompass. Han framstår som en partiledaren som går ut och berättar vad strategerna säger till honom att säga. Är uttalandet en konsekvens av att Stefan Löfvens statssekreteraren i dag inte är Emma Lennartsson utan Nils Vikmång? Är politik att vilja vad strategerna vilja? Väljarna vill möjligen ha ett starkare och mer visionärt ledarskap än så.

Eller också har partiet på ett smart sätt lyckats neutralisera migrationsfrågan. Om de tre största partierna är för en stram migrationspolitik, kan ”käbblet” föras på en annan mer S-vänlig arena: som vården, vinster i välfärden, pensionärerna och skatterna. Och det är läge att syna Moderatledaren Ulf Kristersson som tycker att migrationsfrågan lamslår svensk politik, trots att han inte pratar om just något annat själv.

Facit vad gäller Fredrik Reinfeldts drag 2014 vet vi: Det blev en knapp valförlust. Det vore en paradox om Stefan Löfven skulle förlora med samma drag, fast tvärtom så att säga.  
 

Rolf van den Brink, ansvarig utgivare