Henrik Sjöholm: Finansoron läglig för regeringsförklaringen

Den som är intresserad av krigshistoria kommer förr eller senare att höra hypotesen om att stora krigstida ledare sällan blir stora civila ledare. Oavsett sanningshalten, så ligger hypotesen nära till hands för att beskriva Fredrik Reinfeldts tid som statsminister.

 

När det stormar ute i världen, då ökar förtroendet för en ledare som kanske är lite tråkig, men som håller sig till sina grundläggande värderingar om ordning och reda i finanserna, arbetslinjen och ett solitt stöd för den svenska välfärdsmodellen. När det är lugnare och väljarna efterlyser visioner inför framtiden, då börjar också stödet svikta.

 

Finansoron ute i världen kan därmed sägas vara läglig inför dagens regeringsförklaring. De gånger Fredrik Reinfeldt får glöd i rösten är när han talar om ansvarstagande för de offentliga finanserna och om arbetslinjen. Utöver den sedvanliga kanonaden av redan kända löften inför höstens budgetmotion lyfte statsministern förvisso även några stora framtidsfrågor, som demografi, miljö och delaktighet i samhället, men dessa förpassades lägligt till en framtidskommission, bort från regeringens bord.

 

Från vissa kritiker hördes idag att det främst var floskler och allmänt hållna ambitioner. Kanske var det så, men ännu har jag inte hört någon regeringsförklaring, oavsett färgen på statsministern, som inte gått att beskriva just som floskler. Och kanske är det verkliga värdet i en tid då mediesmarta partier ser till att allt innehåll är känt i förväg att regeringsförklaringarna är ett slags dokument över tidsandan, snarare än verkligt vägledande politiska programförklaringar.

 

Och i en turbulent tid ute i Europa och världen så gör Fredrik Reinfeldt naturligtvis en fullständigt riktig analys då han konstaterar att svenskarna längtar mer efter tryggt ledarskap än stora visioner. Det må vara aldrig så tråkigt för dem som ska kommentera, men det har så här långt visat sig vara en framgångsrik strategi.

 

Henrik Sjöholm, Sjöholm Notini