Han rör sig diskret i SDs lokaler på Katarinavägen i Stockholm, den unga mannen med vit skjorta och hängselbyxor. Men han filmar desto ivrigare och samtalar med SDs presstab. Han säger själv att han är frilansare och ”säljer bilder”. SDs kommunikationschef Joakim Wallerstein har just presenterat partiets valkampanj och politiska reportrar från landets tyngsta redaktioner såsom Expressen, TV4, Aftonbladet, Ekot och SVT är på plats och gör intervjuer. Den unga mannen med hängselbyxor filmar för fullt.
Men hur tänker SD när partiet filmar sin egen presskonferens?
– Det är mest för att ha det dokumenterat. Vi vet ju hur saker och ting klipps. På samma sätt brukar vi spela in samtal, bara så att vi vet. Ibland blir det fel, säger Joakim Wallerstein.

Och vad gör ni när det blir fel, kommer det en långfilm?
– Då gör jag som jag gör med dig, ringer och säger att nu har du skrivit fel och då rättar du.

Men det verkar rätt aggressivt att ni har en fotograf som filmar andra journalister som jobbar?
– Nej, han är från Samtiden (SDs nättidning) och filmar för att göra artiklar om hur många personer som är på pressträffen och vad vi sa.

Vad hoppas du få för reaktion från väljarna på era valaffischer?
– När man ser oss, så vet man vad vi ser för problem i samhället. Vanliga människor håller med om de problemen. Man vet vad vi tycker är lösningen. Och jag tror att folk håller med oss. Så vi behöver inte säga det. Vi är överens. Vad folk undrar är vem som ska lösa det. Folk tycker betydligt bättre om vår politik än oss. Det är inte så konstigt. Vi har inte haft utrymme att prata om oss. Så valaffischerna handlar med om oss.

Du har inte valt ett budskap utan sex tecken SD2018. Funderade du mycket innan du bestämde dig för den lösningen?
– Nej, det är inte jag som har kommit på det. Det här är en gräsrotskampanj.

Ni har valt en hashtagg?
– Det är ett begrepp vi vill använda, och vi använde SD2014 (vid valet 2014).

De personer som ni har valt som företrädare på affischerna ser ganska unisona ut?
– Vi har även andra personer på affischerna, vi har kanske ett 20-tal motiv, säger Joakim Wallerstein, som påpekar att företrädarna inte är retuscherade.

Det ser inte så mångkulturellt ut?
– Vi tycker inte om mångkultur. Vi vill prata om oss själva och inte mångkultur. Man kan ha en invandrarbakgrund, utan att det blir en mångkultursgegga.

Ni har använt er av rosa, rött och orange i texten, kanske lite ”Pride-igt”?
– Det är lite tropiskt. Vi har jobbat med färgskalan länge. Den känns varm och trevlig.

Hade ni velat vara med på Pride-festivalen och ställa ut och så?
– Jag vet att Göteborgsföreningen har hållit på med någonting, säger Joakim Wallerstein, och tar upp RFSLs partiledardebatt 3 augusti där SD ersattes av en plastelefant eftersom partiet inte anses ha rätt värderingar och inte heller får agera utställare.
– Är det det vuxna samtalet som Ulf (Kristersson, Moderaternas partiledare) är ute efter? Det (partiledardebatten) sammanfattar väl Sverige ganska väl, ett gäng politiker som inte får prata politiska frågor utan står där och viftar med flaggor, man har en uppblåsbar elefant, en journalist eller vad hon nu är, säger till dem hur de ska gå och vart de ska ställa sig och de står där som ett gäng marionetter.

Så SD hade inte velat vara med?
– På den scenen är jag glad över att vi inte är med. Det är inte ett värdigt sammanhang.

Långfilmen ni släppte förra veckan (tog upp mörkare sidor i Socialdemokraternas förflutna), har ni fått fler reaktioner på den?
– Det var väl åtta experter eller forskare eller vad de kallar sig i DN som uttalade sig. Men vi har inte fått någon direkt saklig kritik. De säger att Aftonbladet inte var socialdemokratisk (när tidningen var sympatiskt inställd till nazismen), nej det var den inte, men det har vi inte sagt heller. Däremot är Aftonbladet socialdemokratisk i dag. Bara för att man byter ägare byter man inte historia.

Så du tycker att du har ryggen fri och inte begått faktafel?
– Vad skulle det vara för faktafel? Sedan säger de att allt inte är med, att alla vinklar inte är med, nej när var det med senast? När LO och Socialdemokraterna släppte en film på 25 minuter 2015? Då skrev man att det var ett spännande grepp. Ingen skrev att de inte hade med ett SD-perspektiv och att inte jag fick uttala mig i deras film.

Kommer det fler filmer?

– Ja, det här var del ett. Den sträcker sig till Palme. Palme gjorde en massa saker och i nutid är det framförallt Broderskapsrörelsen, Socialdemokrater för tro och solidaritet, där det finns mycket intressant att titta på och på Bondeförbundet och Centern, de har gjort väldigt mycket tokiga saker.

Och det ska ni hinna med före valet?
– Det får vi se. Vi kanske redan har gjort…

…har ni redan gjort filmerna?
– Vi får se vad som kommer.

Ni har fått hög räckvidd och uppmärksamhet på långfilmen och har dominerat diskussionen?

– Vi är uppe i en halv miljon (påbörjade visningar) i våra egna kanaler, sedan ligger den som (bit)torrent på 200-300 sidor och vi har kanske 20-30 uppladdningar som privatpersoner har gjort.

Ni har fått riksmedia?
– Det har jag inte följt så noga. Men, ja, filmen har debatterats. Och det är uppenbart vilka journalisters och forskares perspektiv är.

LO gav er en smäll med sin ”granskning”, nu har ni gett en snyting tillbaka. Är det ett vuxet sätt att diskutera på?

– Vi har inte valt. Hade vi valt debatten hade den varit helt annorlunda. Då hade vi stått på en scen och pratat om frågor vi tycker är viktiga. Nu har vi i varenda partiledardebatt sedan forever, fått prata om vår historia och vad någon skrev på Twitter för fem år sedan. Nu går till och med Annie Lööf ut och pratar om att inte borde prata om andras historier utan framtiden, som om hon aldrig har pratat om vår historia.

Och nu ska ni prata om hennes partis historia?

– Ja, vi får se hur det blir. Som det ser ut nu, kommer det att vara svårt för dem att prata om sådant. Men det känns som det är färdigt och att vi får börja prata om hur vi löser våra problem. Och Socialdemokraterna har en del att prata om vad de har gjort genom historien, framförallt med sina medlemmar. De får det nog jobbigt i sina valstugor.