Är Tino Sanandaji, som ligger bakom det nya medieprojektet Bulletin, ett geni eller ser vi åter ett medieprojekt som havererar innan det ens kommer igång, reflekterar Dagens Opinions Rolf van den Brink.

Jag har skrivit om medier, kommunikation och marknadsföring sedan 1997. Jag har sett många medieprojekt komma och gå. Men jag har aldrig sett något medieprojekt komma som Bulletin.

* Några av landets tyngsta skribenter och kolumnister har värvats utan att det finns ett färdigt system att köra på (se lista).

* Aktörerna bakom gör en ära av att betala ut så höga löner som möjligt. En ledarskribent ska ha fått så mycket som 100 000 kronor.

* Pengarna flyger innan projektet är igång. Frilansare som inte har publicerat en artikel har fått betalt.

* Utvecklingssajten kan ha legat öppen, något som det rapporteras om på Medium.com. Enligt den källan utvecklas sajten av ett företag i Ukraina som drivs av en ”högerextremist”. Bilder på loggan visas. Det framkommer också att Bulletin ska finansieras via månadsprenumerationer à 99 kronor.

Tino Sanandaji är nationalekonom och brukar tänka annorlunda. Kanske har han ett recept på medieprojekt som ingen annan.

Det närmaste jag kan påminna mig om var när Bonnier skulle starta en konkurrent år 2002 till gratistidningen Metro som då hade tagit stora delar av annonskakorna i storstäderna. Planerna på Stockholm City läckte ut i förväg. Den ena tungviktaren efter den andra, Michael Nestius, Lars Weiss och Jon Åsberg, kopplades till projektet lett av Thomas Mattsson, sedermera chefredaktör på Expressen och vd på TU. Vräkiga lokaler på Sveavägen i Stockholm hyrdes. Förstås i bottenplan, med stora skyltfönster för att liksom garantera full insyn. Metros vd Anders Kvarby brukade följaktligen sitta utanför i bilen för att speja på vad som var på gång. En gång, efter en natts spaning, blev han väckt av Stockholm City-gänget som undrade hur det stod till.

Bulletin har valt att sätta sig i ett glassigt och öppet co-working-kontor på Östermalm där det räcker med att ta sikte på Per Gudmundsons hatt för att alla ska veta var de håller möte.

Hur gick det för Stockholm City? Metro startade på nolltid en spoiler som hette Everyday, som gjordes av en redaktion på 2-3 man i en dyster och djup källare. Den störde ut Stockholm City som fick ta sina första tunga och olönsamma steg med en konkurrent före i spåret.

Vi ser i Bulletin ett grandiost medieprojekt som ännu inte lyft, som Andrés luftballong till Nordpolen, som när den väl lyfte kom inte ens halvvägs. Men kanske är det ett nödvändigt projekt. Någon måste väl någon gång försöka bevisa den på högersidan spridda tesen att Public Service har ett vänsterperspekiv genom att försöka visa att det med mycket muskler går att bygga ett mediehus som berättar om ”rätt saker” med ”rätt vinkel”.

Bulletins affärsidé är att sälja prenumerationer för 99 kronor per månad och sajten blir därmed snarare en konkurrent till Svenska Dagbladet än till SVT/SR. Om Schibsted skulle vilja försvara SvD mot en blivande konkurrent finns alla möjligheter att starta en spoiler, eftersom typ all info finns ute, inklusive källkoden till sajten. Möjligen anser de att det inte är värt pengarna.

Under de senaste åren har vi sett andra män med pengar ”leka media”. Finansmannen Mats Qvibergs inhopp på Metro slutade med att tidningen lades ner. Under det kommande året får vi se om Tino Sanandaji inhopp i mediebranschen blir mer framgångsrikt.

 

hittills kända rekryterade
Paulina Neuding, chefredaktör (Quilette)
Alice Teodorescu, chef för ledarredaktionen  (Moderaterna)
Per Gudmundson, ledarskribent (Kristdemokraterna)
Caroline Dahlman, ledarskribent (Kristianstadbladet)
Thomas Gür, oklar roll, (Kvartal)
Aleksandra Boscanin, troligen ledarskribent (Ratio)
Negar Josephi, oklar roll, (SR)
Ivar Arpi, ska sannolikt hålla i tv och podd , (SvD)
Nina Lekander (Expressen)
Ann Charlott Altstadt, fristående kolumnist
Susanna Birgersson, fristående kolumnist
Lars Leijonborg, fristående kolumnist
Per Brinkemo, fristående kolumnist
Fredrik Ekelund, kulturredaktör (författare)