Den 17-19 september samlar Vänsterpartiet 200 fackligt aktiva vänsterpartister till facklig rikskonferens i Stockholm. Konferensen är ett led i Vänsterpartiet ambitioner att ta marknadsandelar av Socialdemokraterna inom fackföreningsrörelsen.

Konferensen genomförs under rubriken ”Organisera!” på Clarion Hotell, Ringvägen i Stockholm, och ska vara den första i sitt slag sedan 2018. Vänsterpartiet räknar med ett antal gästande företrädare för ett antal fackförbund.

Vänsterpartiet ska under kongressen anordna föredrag och workshops. Syftet är att diskutera en ny facklig plattform och riktlinjer för Vänsterpartiets arbete i fackföreningarna. Att Vänsterpartiet prioriterar frågan manifesteras av att partiordförande Nooshi Dadgostar inledningstalar klockan 12.30 på lördagen.

– Det ska bli väldigt spännande att sammanföra så många kloka fackliga partikamrater under samma tak, och att se vad som blir resultatet, säger Gunnar Westin, facklig-politisk sekreterare.

Sedan två år har Vänsterpartiet jobbat aktivt för att bli en partner till fackförbunden och nu när Socialdemokraterna kliver högerut via Januariöverenskommelsen tycks relationerna tina upp.

Arbetet leds av Gunnar Westin som anställdes under den förra partiledaren Jonas Sjöstedt som facklig-politisk sekreterare. Detta efter en diskussion i partiet om att det behövdes ett ”systematiskt och seriöst arbete och ett mer samlat grepp för att stärka det fackliga arbetet”, berättar Gunnar Westin, i Dagens Opinions veckomagasin Veckans Brief.

– När jag tillträdde var målet att det fackligt-politiska perspektivet skulle finnas med på alla nivåer i partiet. Det är en stor uppgift i ett parti där man under många år inte i så hög utsträckning prioriterat det fackliga arbetet i fråga om personalresurser.

Arbetet sker i nätverket Facklig Vänster. Konkret har arbetet mynnat ut i flera saker:

* För andra gången håller Facklig Vänster rikskonferens, i år 17-19 september. Ska få de fackligt aktiva i partiet att dra åt samma håll.

* Facklig-politisk vänsterskola organiserar studiecirklar där föreläsare som Lisa Pelling (chef för Arena), Mats Wingborg (journalist) och KG Wanngård (IF Metallare). Över 50 utbildade studiecirkelledare håller i 25 studiecirklar i hela landet. Skapar utöver utbildning) sammanhang och nätverk för deltagarna.

* Flera dokument: förslag på ”Facklig-politisk plattform”, ”Vänsterpartisters arbete i fackföreningar” (förhållningssätt kring det fackliga engagemanget), ”Handbok för facklig organisering inom Vänsterpartiet” (tips på och idéer om aktiviteter och organisering), ”Uppdragsguide Facklig-politiskt ansvariga” (vägledning åt partiets fackligt-politiskt ansvariga på distrikts/lokal nivå).

* Ett fackligt-politiskt nyhetsbrev.

* En sluten grupp på Facebook med över 1 000 deltagare.

* En öppen sida på Facebook, Facklig Vänster för förmedling av nyheter och där organisationen visar sina aktiviteter.

* Facksnack, en talkshow på Youtube.

Vad vill ni uppnå med er fackliga offensiv?
 – Vi utgår från en bred diskussion och en gammal ideologisk utgångspunkt. Vänsterpartiet är ett socialistiskt parti som är sprunget ur arbetarrörelsen och ideologiskt förankrat i en samhällskritik som har beaktat motsättningar mellan arbete och kapital som avgörande faktor för samhällsutveckling, säger Gunnar Westin och utvecklar:

– Vi ser fackföreningsrörelsen som den viktigaste folkrörelsen i att utöva ett inflytande för löntagarna. En fackföreningsrörelse som förmår att ställa upp för sina medlemmars intresse är en viktig del i att skapa ett bättre och mer jämlikt samhälle.

Vänsterpartiet har ytterligare ett mål med sitt fackliga intresse:

– Vi ser ju att Vänsterpartiet har hamnat på efterkälken. Det är dags att rätta till och utveckla nu.

Och vidare:

– Jämfört med för 40 år sedan har fackföreningsrörelsen tappat mycket av sin styrka och förmåga att mobilisera.  Fackföreningsrörelsen befinner sig i ett svårt läge. Syftet är att rusta fackföreningsrörelsen så att den genom medlemsengagemang och med större kraft kan fortsätta att utvecklas som en kraft för att värna löntagarnas intressen, både i arbetslivet och i samhället i stort.

Ett mer konkret och mätbart mål är att Vänsterpartiet vill ha få in fler partimedlemmar i fackliga organisationer och högre upp i organisationerna:

– Vi vill att Vänsterpartiet ska få fler fackliga partiföreningar och mer aktiviteter kring arbetsplatserna. Vi vill stärka vårt inflytande i LO-kollektivet.

Vägen dit går via lokalt engagemang och fackliga förtroendeuppdrag, ett arbete som till en del motarbetas.

– Vi ser vikten av att bygga upp ett starkt stöd lokalt, men i ser också problemet med exkludering på grund av partibok. Så sent som förra veckan fick jag ett samtal från en fackligt förtroendevald som jobbar på en stor klubb i Mellansverige och som länge hållit i fackliga utbildningar, men nu när han ansökte om att få bli handledare på en utbildning), fick han nej för sin partibok. Det här processerna kan behöva utmanas lokalt och sättet att motverka det är att bygga en bas av förtroende. Det är de som förtjänar medlemmarnas förtroende som ska väljas till olika uppdrag.

Delar av den svenska fackföreningsrörelsen, LO, är starkt kopplade till Socialdemokraterna och har plats i partiets verkställande utskott. Andra delar, som tjänstemannaförbunden i TCO och akademikerförbunden inom Saco, är partipolitiskt neutrala. Till detta måste Vänsterpartiet förhålla sig och gör så.

– Vi säger tydligt att den fackförening som avstår från att ta politisk ställning spelar arbetsgivarna i händerna, de sistnämnda öser ju in pengar i arbetsgivarnas politiska partier på högerkanten. Vänsterpartiet uppmanar tydligt fackliga organisationer att ha ett politiskt påverkansarbete och ta ställning i politiska frågor som har bäring på det fackliga arbetet. Sedan får vi respektera att kulturen ser annorlunda ut inom TCO och Saco, men vi ser att ett fackligt-politiskt samarbete och har gett LO ett betydligt större genomslag än TCO och Saco när det gäller opinionsbildning.

Hur ser ni på den hårda kopplingen mellan S och LO?
 – Vi ser absolut att samarbetet mellan fack och parti spelar en jätteviktig roll. Politiska beslut påverkar i högsta grad påverkar förutsättningarna att nå framgång utöver kollektivavtal. Och vi motsätter oss inte att fackföreningsrörelsen har en samverkan med Socialdemokraterna, säger Gunnar Westin och utvecklar:

– Sedan finns ju ingen naturlag att LO bara ska samverka med Socialdemokraterna och bara ett parti. Vi betonar att det är viktigt att facket förhåller sig självständigt och att fackföreningsrörelsen förbehåller sig rätten att samverka med de partier de vill samverka med.

Hur är intresset från LO?
 – Jag tror att man kan säga att det finns ett ökat intresse som inte minst låter sig förklaras av hur den politiska spelplanen har utvecklats. Det är ju lite så att det framför allt är Vänsterpartiet som driver fackföreningsrörelsens krav i ett läge där Socialdemokraterna har bundit upp sig till Centerpartiet och Liberalerna. Då har Vänsterpartiet som enda parti kunnat artikulerat den kritik som finns inom fackföreningsrörelsen.

Hur ser ni på att en stor andel av LOs medlemmar röstar på Sverigedemokraterna?
 – Det finns många olika skäl. Det handlar om ett uttryck för ett missnöje i hur man blir företrädd av sina gamla partier. Socialdemokraterna ha tappat mycket stöd i LO-kollektivet för att många arbetare känner sig övergivna och inte får sina intressen företrädda. Nedmonteringen av välfärdssystemen och behandlingen av sjukskrivna som infördes av Reinfeldt-regeringen har upprätthållits av regeringen och i den gruppen har stödet för SD ökat mer än i andra grupper. Där har Vänsterpartiet en stor uppgift i att visa att det finns ett bättre alternativ till nedskärningar i välfärden, nedlagda arbetsplatser och försämrade socialförsäkringssystem än vad populistiska, främlingsfientliga högerkrafter som SD erbjuder.