Dagens Opinion har frågat pr-byrån Rud Pedersen om deras tankar kring partiledardebatten. Via mejl svarar två av byråns konsulter: Andreas Krohn, med bakgrund inom Moderaterna, och Martin Sandgren, med bakgrund inom Socialdemokraterna.
 
Vad reagerade du mest över?
– Den enda nyheten från debatten var ju att statsministern lovade mer pengar till försvaret. Jan Björklunds uttalande om att det ”är genant att vi firar påsk när ryssarna övar anfall vid gränsen” var en oväntat vass formulering från vice statsministern.
 
– Det kändes som att väljarna var långt borta i debatten. I skoldebatten fokuserades mycket på om skolan skulle förstatligas och vinster i bolag, men ganska lite på eleverna.
 
Vilka partiledare tog marknadsandelar, vilka förlorade och varför?
– Det var uppenbart att Alliansen hade en gemensam strategi för debatten. Statsministern träder medvetet tillbaka för att ge andra alliansledare utrymme. Framför allt Annie Lööf tog det utrymmet och Hägglund var mest off.
 
– Stefan Löfven var betydligt varmare i kläderna än tidigare. Hans strategi är föga förvånande att lansera sig själv som statsministerkandidat.
 
– Det var också tydligt att Fridolin distanserade sig från regeringen.
 
Vilka konsekvenser får gårdagens partiledardebatt?
– Det är mycket mer betydelsefullt för partierna själva än för väljarna. Partierna måste sätta sina strategier nu – väljarna har ett år till på sig att tänka.
 
Hur tror du den generella väljaren uppfattade debatten?
– Vill man ha väljarnas uppmärksamhet i en och en halv timme får man nog göra debatten mer spännande. Formatet med åtta partiledare och många ämnen gör debatten svår att greppa för många. Dessutom: att bryta en debatt för att visa nyheter gör att man tappar både tempo och tittare.
 
Hur skötte sig SVTs intervjuare?
– Det är uppenbart att partiledarna är väl förberedda och har sina budskap klara i förväg. Intervjuarna borde pressa partiledarna mer för att få svar på sina frågor.
 
Saker som borde ha kommit upp?
– Debatten var nästan kliniskt ren från framtidsvisioner, problemhorisonten var max till nästa mandatperiod. Dessutom saknades utrikespolitiken.