I år blir det hemester i Gnesta där vi bor. Så för alla som dansat regndans tills fötterna blöder, ge fan i det. Det räcker. Från och med nu vill vi få användning av solskyddet vi köpte i Italien förra sommarn.

Att empati och kärlek snart börjar vinna över dumhet och ignorans. Gäller allt och alla. Inom mig själv, i de människor jag möter dagligen såväl som hela planeten. Tanken på privilegium slår mig varje gång jag går på semester, särskilt i år då världen verkar befinna sig i en ännu sämre version av sig själv än vanligt. Vet inte längre om jag bara blivit gammal och sur eller om allt faktiskt blivit lite sämre än igår. En känsla har infunnit sig att vi går i ett repetitivt mönster, upp och ner, där vi nu är i en svacka. Isåfall tycker jag att det är på tiden att vända upp igen. Troligtvis behöver tiden att vi människor trycker på för förändring för att nå en tipping point. Kanske kanske kan vi då förnimma att ett nytt ”glatt XX-tal” är på ingång. Man kan ju alltid hoppas.

Vad jag ska göra till hösten? Livet, kärleken och att fortsätta försöka döda myten om att mätbarhet skapar värde.

Freddie Öst, grundare av Snask

 

Vendela Burman

vendela@dagensopinion.se